- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
163

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne som räddande ängel.
han hade varit tvungen att fara hela vägen till Spencervale för
att få tag i en. Men krisen var nu redan överstånden. Min-
nie May var mycket bättre och sov lugnt.
— Ett tag blev jag så fasligt ängslig, berättade Anne.
— Hon blev värre och värre, ända tills hon var mycket sju-
kare än de Hammondska tvillingarna någonsin voro — till
och med det sista paret. Jag trodde verkligen hon skulle
kvävas. Jag gav henne varenda smula pulver jag hade i fla-
skan, och när hon sväljde det sista, så sa’ jag till mig själv
— inte till Diana eller Mary Joe, för jag ville inte skrämma
upp dem i onödan, men jag måste säga det till mig själv för
att lätta mina känslor: »det här är en sista, svag förhopp-
ning, och jag fruktar den är fåfäng». Men så efter några mi-
nuter fick hon hosta upp så mycket slem, och då blev hon
genast bättre. Doktorn får tänka sig, hur lättad och glad jag
kände mig, för det kan inte uttryckas med ord... Ni vet
nog, att det finns somliga saker, som inte kunna uttryckas
med ord.
— Jag förstår, nickade doktorn.
Han tittade på Anne, som om han just i samband med
henne tänkte en del smått och gott, som inte kunde uttryckas
med ord. Men längre fram talade han rent ut med Minnie
Mays pappa och mamma.
— Den där lilla rödhåriga flickan, som de tagit upp hos
Cuthberts, är en makalöst duktig unge. Hon har räddat livet
på ert lilla barn, så mycket kan jag säga er; hade inte hon
varit, så hade jag ingenting kunnat uträtta, när jag äntligen
hann fram. Hon tycks äga en omdömesförmåga och en sin-
nesnärvaro, rent underbara hos ett barn vid hennes ålder.
Aldrig har jag sett någonting sådant som hennes ögon, när
hon berättade för mig, hur hon fann den lilla sjuka och vad
hon sedan företog sig.
Anne vandrade hem i den frostiga vintermorgonen, med
- 163 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free