Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Sinnessjukdomarnas palliativa behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
OM ANSTALTSVÅRD AF SINNESSJUKA
på sådana platser bör icke ställas lägre än till 20-30
procent af hela patientantalet.
-
Öfvervakningssalen äfven den för oroliga - ter
sig ungefär som en vanlig sjuksal. Fönsterna äro lågt
sittande, stora; små, högt sittande fönster få numera icke
finnas på hospitalen, om ock räster från gamla tider ännu
existera här och där. Fönsterinslagning hindras genom
användandet af tjockt glas af stor hållfasthet. Galler få
icke förekomma, men man förstärker gärna fönsterbågen
med smala, knappast märkbara järnband. Fönsterna kan
man utan större risk förse med en billig gardin, och till
och med en och annan krukväxt kan, noga vaktad, få
vara i fred och ro äfven på en vaksal för oroliga.
Möblemanget göres för öfrigt så enkelt som möjligt och
inskränkes till det mäst nödvändiga.
På en orolig afdelning vårdas ej med fördel många
patienter. Icke gärna öfver 15, annars störa de hvarandra
för mycket, och arbetet blir betjäningen för ansträngande,
ty det kan ju icke förnekas, att arbetet på en vaksal
ställer stora kraf på den, som har det sig anförtrodt. När
nämligen en orolig sjuk först kommer till sängs, springer
han naturligtvis oupphörligen upp, och betjäningen får
aldrig förlora tålamodet utan för hvarje gång återföra
honom i bädden. Att börja med ställer han sig vanligen
motsträfvig mot denna begränsning af hans handlingsfrihet,
men den aldrig eftergifliga konsekvensen segrar så godt
som regelbundet, snart stannar han vid blotta tillsägelsen
kvar eller kan genom lämpor förmås att bli liggande, och
efter tre till fyra dagar håller han sin oro begränsad till
sängen utom undantagsvis vid häftigare anfall, då han
rusar upp och måste återföras. Stundom får man då för
någon stund hålla honom kvar i sängen. Är anfallet af
sådan våldsamhet, att detta icke skulle kunna ske utan
alltför stor strid, använder man för att dämpa dess yttringar
insprutning af ett hastigt rogifvande medel, vanligen
hyoscin, som har visat sig mycket värksamt och på samma
gång förståndigt brukadt alldeles oskadligt.
Om nätterna vill man naturligtvis hälst ha
fullkomligt lugn på vaksalen, och för att skaffa den sjuke sömn,
liksom för att natt och dag stilla oron, begagnar man en
del rogifvande medel, vanligast trional, sulfonal, veronal
eller kloral. Men man ställer sig den regeln att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
