Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Sinnessjukdomarnas palliativa behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNESSJUKDOMARNAS PALLIATIVA BEHANDLING
15
rätt hemskt intryck, och att regelbundet öronen skola
sättas på hårdt prof. Men det kan jag försäkra, att ett
besök på en efter nutida principer ledd anstalt icke ens
på en ovan skall göra ett så förskräckande intryck, som
det Verner von Heidenstam, enligt hvad han i sin bok
» Från Col di Tenda till Blocksberg» berättar, medfört
från ett besök vid anstalten Rheingau i Schweiz. För
den som blott tänker på nutiden låter skildringen nästan
parodisk, och dock, äfven om författarens ord i dikterisk
afsikt förstora och färglägga, finner jag den trolig och
stämningen hos en impressionibel människa möjlig. Jag
har velat påpeka denna skildring, enär den är den enda
värklighetsframställning från en sinnessjukanstalt, som
finnes i modern svensk skönlitteratur, och emedan jag
genom den velat belysa, hvilken pietetlöshet mot de sjuka,
hvartill äfven en man med Heidenstams stora bildning
och djupa förstående af allt mänskligt kan göra sig
skyldig. Titeln lyder: Dårhuset», och ordet dåre» bestås
frikostigt uttryck som numera betraktas som
förnärmelser mot de sjuka; sköterskan kallas » väkterska» som i
fängelset, och hennes patienter bli för diktarens fantasi till
djäflar, deras dagrum till det nedersta helvetet, de kallas
» missfoster, som hvarken kroppsligen eller andligen
förtjäna namn af människor, men hvilka vetenskapen
betecknar såsom gengångare från släktets töckniga urtid.»
Jag förstår mycket väl, att Heidenstam icke har den
aflägsnaste tanke att göra någon på minsta sätt för när,
men för oss, som dagligen lefva bland de sjuka, som bland
dem få vänner, och för hvilka de äro det material, som
föder vårt vetenskapliga inträsse, för oss är det pinsamt
att höra dylika benämningar, ett dylikt förnekande af
olyckliga medmänniskors människorätt, och det är en värklig
förnärmelse mot dessa stackars varelser, som mästadels
ingen skuld ha i sin sjukdom. Jag har hört en patient
berätta, hvilket smärtsamt intryck det gjorde på henne,
då under hennes vistelse på sinnessjukafdelningen i Örebro
hon hörde två förbigående personer kalla denna den »nya
dårstugan». Jag känner flere exempel på periodiskt
sinnessjuka, som, då det efter tillfrisknandet blifvit fråga
om utskrifning, begärt att få stanna kvar på hospitalet,
där de dock bli ansedda för människor, under det att de
hemma finge känna, att de voro »stackare», såsom en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
