Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Sinnessjukdomarnas kurativa behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
OM ANSTALTSVÅRD AF SINNESSJUKA
sjukdomsinsikt, så träffar en sinnesrörelse honom, och han
blir bortkommen och orolig. Genom mildrandet eller
upphäfvandet af sinnesrörelserna, och det gör man delvis
genom de lugnande medlen, upphäfves den omtalade
skadliga cirkeln, och läketendensen kommer att arbeta under
gynnsammare villkor.
Men för att i denna riktning påvärka sinnessjukdomen
har man dock kanske intet bättre medel än den personliga
psykiska behandlingen. Jag menar härmed icke
hypnotismen, hvilken i sinnessjukvården synes ha spelat ut sin
roll. Däremot torde den vakna suggestionen, det vill säga
bibringandet af en öfvertygelse genom en del lämpligt
funna, bestämda påståenden af läkaren, mycket komma till
användning. Ja, man kan säga, att den psykiska
behandlingen just utgöres af en rad vakna suggestioner.
Den som i vården af sinnessjuka vill uträtta något
utöfver hvad medicin och disciplin förmå måste framför
allt sträfva att, där detta är möjligt, ställa sig i ett rent
personligt förhållande till den sjuke. Skulle jag med
något ord vilja beteckna arten af detta förhållande, kunde
jag icke finna något lämpligare än »faderligt» eller
»moderligt. Den omgifning i hvilken patienten på anstalten
vistas, bör ju i största möjliga grad ersätta den han
lämnat, som i vanliga fall utgjorts af hans närmaste. Den
sjuke måste känna, att han har en person framför sig,
till hvilken han kan hysa förtroende, för hvilken han kan
lägga hela sitt inre öppet, och hos hvilken han kan finna
tröst. Men icke allenast tröst utan också förstående.
Sinnessjukvårdaren måste därför äga en alldeles ovanlig
intellektuell och emotionell smidighet, så att han kan
förstå alla, äfven de mäst egendomliga yttringar hos det
sjuka sinnet, han bör ha förmåga att för en stund likso
ikläda sig sjukdomens skepnad. Det är naturligtvis fö
år af samvaro med de sjuka och år af studium, som gil
honom denna förmåga.
Så måste den som har med sinnessjuka att göra äga
en oändlig tålmodighet, höra samma sak om och om igen
och med aldrig tröttnande vilja för hvar gång ge hvad som
icke endast är ett ord utan har resonans af något djupare.
Och läkarens tålamod får icke förtröttas af den
omständigheten, att han ofta icke får tack för sina bemödanden utan
i stället en ström okvädingsord eller till och med ett slag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
