Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Sinnessjukdomarnas kurativa behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNESSJUKDOMARNAS KURATIVA BEHANDLING
21
ty man bör stå i en viss personlig kontakt äfven med
sådana patienter, som afböja ett vänligt ord eller ett
handslag, om man ock måste undvika att genom sitt
uppträdande väcka sinnesrörelser hos den sjuke eller ge näring
åt hans villor. Något som måste alldeles bortarbetas är
böjelsen att gripas af motvilja för någon sjuk,
yttringarna af hans sjukdom må vara aldrig så osympatiska. Och
att känna vrede vid en personlig förolämpning bör
naturligtvis vara uteslutet, då man påminner sig, att den
sinnessjuke är fullkomligt utan ansvar för hvarje sin
handling. En icke lätt sak är i själfva värket att alltid
påminna sig detta sakförhållande. Då man kommer med
vänlighet i sinnet och mötes af på heder och ära gående
beskyllningar eller af ett förlöjligande, som siktar mot ens
sårbaraste punkter, under dylika omständigheter då
sinnessjukdomens yttringar få prägel af en beräknande elakhet,
har man svårt att icke känna sig obehagligt berörd, och
det förflyter nog för de flästa år, innan man med
kallblodighet kan taga emot de störtsjöar, som stundom
öfverskölja en. Så småningom inhämtar man emellertid äfven
den lärdomen.
Med det förut sagda har jag visst icke tagit till orda
för något slags klemighet eller för en sentimental
lättrördhet. Det finnes tvärtom en viss anstaltsdisciplin, som
på inga villkor får öfverskridas. Åtgärderna inom
anstalt få dock endast i enstaka undantagsfall antaga
karaktären af straff. Man får icke häller fordra, att
disciplinen inom sinnessjukanstalten skall kunna bli fullkomligt
militärisk. Det kan nämligen uppställas såsom en allmän
regel, att det, åtminstone i det akuta stadiet, icke är
gagneligt att diräkt motarbeta de sjukliga symtomen,
emedan ett sådant motarbetande snarare värkar stegrande än
minskande på dem. Således får den sjuke inom de
gränser, som bestämmas af den allmänna behandlingen, sin
vilja fram, om hans görande icke kan anses skadligt
för hans kroppsliga hälsa, och det icke antager alltför
omänskliga former. Jag tänker härvid särskildt på
motsträfvigheten, ett mycket vanligt symtom, som tvingar
patienten att sätta sig till motvärn vid minsta ändring,
som skall företagas med honom. Det är häller icke
lämpligt att ge sig in i dispyt med den sjuke om hans villor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
