privatlifvet, ocli hennes elev, m:ll Strömstedt, senare fru Torsslow, ersatte henne, som jag tyckte och många med mig, mycket väl. I naiva roller var fru Lindström (eller Frösslind, såsom hon sedermera kallade sig som frånskild hustru) förträfflig. Fru Wikström, senare också skild och kallad Eriksson, hvilken på äldre dagar blef ett slags teatercelebritet, var en ganska medelmåttig »jenne premiére», bäst i komedin. »Utiliteter» voro åtskillige, bland hvilka bröderne Kinmansson började utmärka sig,- Broman, Berg och andra, dem jag nu ej mins, voro ej att förakta. — Skolan var helt och hållet fransk med dennas för-tjenster och fel, samspelet godt, och man kunde säga, att alla voro artister. Alexandrinen var rådande och lästes af alla ganska bra. Lars Hjortsberg förtjenar en särskild teckning, både såsom menniska och skådespelare. Menniskan var ett qvickhufvud, och ännu efter snart 40 år fortlefva på mångas läppar infall och ordlekar, som till-skrifvas honom och af hvilka flere äro ypperliga. Att ej alla äro af honom, torde vara gifvet, men en stor del är det, och att hvarje lyckligt ord gerna till-