Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Dramatiska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrefs honom, visar tillräckligt, att han
kunde förfoga öfver sådana. Oförvitlig
i sitt enskilda lif i detta uttrycks
allmänna mening, hade han likväl ej
obetydliga lyten. Utan all bildning, utom
litet kännedom af franskan (han hade
varit gargon Ueu — ett slags bättre
kam-marebetjent — hos Gustaf III), blef han
i längden Dågot hufvudvr af sin egen
ryktbarhet. Han var ytterst fåfäng, mån
att anses såsom en stor man, och den
ringaste kritik af hans spel bragte honom
utom sig och födde ett glödande hat till
den, som understått sig något dylikt. I
sitt sätt hade han en sträfvan efter
förnämhet, men då komedin och farcen
städse varit hans egentliga fält, fick
förnämheten en viss anstrykning häraf, så
att de ej hade så orätt, som med
afse-ende på hans sätt att vara utom scenen
förklarade, att han såsom borgmästaren
i Kotzbues »Spektaklet i Kråkvinkel»
spelte sin egen roll. Häri var han mycket
olik Karsten, som hade »les grandes
maniéres» äfven utom scenen, ehuru en
smula på teatervis. Hans rollfack var
ock ett helt annat. Men det var äfven
bland Hjortsbergs svagheter, att han
missaktade sitt eget rollfält och gerna ville
spela högförnäma roller, när det så bar
till, t. ex. Axel Oxenstjerna. Det lycka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
