motstod hon den särdeles i hennes ställning stora frestelsen att vara elak eller bitter. Hennes infall sårade aldrig, ehuru hon ganska väl visste, att hon hade bitterhet rundt omkring sig. Teaterns oberyktade damer, som aldrig kunde hoppas uppnå henne på konstens väg, ville åtminstone öfverglänsa henne på dygdens och låta henne känna det. Främst bland dessa var X:s hustru, en medelmåttig och tillgjord aktris, men hvars kyskhet — likasom den gamla nådens i »Familjporträtterna» — börjat fräsa och underdånigt snäsa icke kung Fredrik, men kung Oscar, som sedermera icke utan framgång vändt sig till Emilie. Fru X. ville gerna på scenen rivalisera med Emilie och gjorde mycket väsen af sin toilett, men hennes tillgångar voro af naturliga och aktningsvärda skäl vida ringare än dennas. Alla dessa förhållanden förenade sig att hos henne framkalla ett bittert hat till Emilie, hvilket illa doldes under ett ofta återkommande, emfatiskt beröm af dennas talang, detta likväl alltid kryd-dadt af något sidohugg åt personen, så snart denna var frånvarande. Emelie deremot sade åt andra allt godt om fru X. Under mitt intendentskap hade jag