Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 10: 1 RUNVERSER. 33
Fonetisk omskrifning: —rf ok Slööa10 Asmundr11 hio
runaR réttaR12 ftœimÇr)1* råda skal..............
10 Namnet förekommer äfven eljes i runinskrifter t. ex. slol i.
L. 916, 953. Qvantiteten af första stafvelsen är mig obekant. Jag
liar ansatt Slööa efter isl. slööi ’a truss of fagots trailed along’ Oxf.
Prof. Bugge hänvisar på Thomsen, Ryska Rikets Grundläggning s. 125.
11 Af denna inskrift kan ej ses, huruvida namnet bör återgifvas
Ásmundr eller Qsmundr, Ösmundr. Emellertid förekommer samma och
liknande uttryck L. 508, der oss-runan har bet. nasaleradt a: osmunr
markall runaR ritaR och det ligger då nära till hands att antaga, det
dessa båda inskrifter ristats af samme ristare. L. 1053 har osmuntr
karasun markal»i runoR ritaR. Samma namn bär ristaren af en massa
andra inskrifter i norra och mellersta Upland samt Gestrikland och med
rätta antagas dessa härröra från samma person. Äfven L. 508 är
förmodligen allitterationen runaR ritar åsyftad. Äfven i de näst
föregående orden vore allitteration möjlig under antagande att Asmundr
betonats på andra sammansättningsleden, som med så många
sammansättningar i fsv. var fallet, se Kock, Svensk akcent, II, 328 f. För
att denna möjliga allitteration verkligen varit åsyftad, synes mig den
omständigheten tala, att Asmundr så ofta i motsättning till andra
ristare brukar verbet märka ’rista’, hvilket allittererade med senare delen
af hans namn, se L, 211, 264, 308, 508, 525, 1049, 1052.
12 Parallelismen med L. 508 gör antagandet af dessa ord
sannolikt, ehuru det visserligen är öfverraskande, att skiljetecknet sättes
mellan stam och böjningsändelse. Antagande af ett subst. *rüna~rit,
isl. rit n. ’a writ, writing’ eller *runa~rét urn. A. sg. wraita Reidstad,
fht reiz7 ’linie’ förbjudes af Bautils R, som deremot kan anses
till-låtligt med den antagna tolkningen. Dybecks läsning r skulle deremot
möjliggöra denna tydning. En tredje uppfattning af rit ss. adv. rett
skulle både medgifva R, såsom satt ensamt för -R r- och låta
skiljetecknet stå i ordslut. I de båda sista fallen tarfvar aR en förklaring.
Jag antar, som en svag möjlighet, att med återupprepande af -t läsa (t)aR
och uppsätta detta såsom dan, dæn ett förstadium till nsv. där och
syntaktisk biform till fsv. par7 pær. Denna form med d-, ursprungligen
uppkommen i obetonad ställning, vore här på sin plats i den obetonade
sänkningen efter allitterationen. Betydelsen skulle emellertid vara ’här’
icke ’där’, och en sådan bet. af adverbet håller Bugge för möjlig på
Forsa-ringen (Forsa-ringen s. 23), hvars f)aR likvisst H. Hjärne, Tidskr,
f. fil. n. r. V, 181 tagit i dess vanliga betydelse, och ’där’ (d. v. s. ’på
denna sten’) har Wimmer, (enligt Bugge, Forsa-ringen s. 23 not.) an-
Antiqv. Tidskrift 10: 1. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
