Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 E. BRÅTE.
ATS 10: 1
Öfversättning: pom reste denna sten efter ubiR sin
make. paras man, han visst tidigt väckte sitt husfolk.
Denna sten står efter üblR på tingsplatsen [till en [-minnesvård]-] {+minnes-
vård]+} o. s. v.
Metrisk form eger:
pöru värr, 3-stafvig vers
hann vist arla C 1
v akti karla. A 1
Stœinn sœrsI 3-stafvig vers
denna uppfattning afdela och uppfatta uistarla, som jag gjort.
Uttrycket afser altså att framhålla, hur driftigt den aflidne skötte sin
egendom och detta var förvisso något, som kunde lända honom till
lika stor berömmelse, som krigiska bragder. Jfr H. Hildebrand,
Svenska folket under hednatiden 2 uppl., s. 213. Emellertid erbjuder uakti
som pt. af væk(k)ia en formel svårighet. Uti inskriften förekommer förut
pt. rœispi, och man skulle därefter vänta uak| L så mycket hällre, som
isl. hskr. hafva många ex. på pt. af typen vakpa, men däremot intet
af typen rœispa. Tre förklaringar äro tänkbara. Den ena är, att i
fsv. i motsats till isl. öfvergången p >> t i pt. af typen vakpa skett
förr än i pt. af typen rœispa. Runinskrifterna äro våra enda
språkminnesmärken från tiden för denna öfvergång och vi äro ej i stånd
att påvisa omöjligheten däraf. Emellertid torde dock vara försigtigast
att för fsv. antaga samma utvecklingsgång som för isl., tills annat kan
uppvisas och för det ifrågavarande fallet söka en annan utväg till
förklaring. Den andra utvägen erbjuder antagandet, att här föreligger
ett pt., som ursprungligen varit bildadt utan bindevokal, som i fe.
weccan, pt. iveahte. Ett sådant pt. skulle dock uppträda som *vátta;
om det vore ljudlagsenligt utveckladt; man måste derför antaga, att
medan det ännu hade formen *vahta; k inkommit från inf., hvilket
torde få anses för en ganska förklarlig analogibildning. Jfr isl. pt.
orkta, pekta för orta, pátta. Isl. vakpa vore då en ännu längre gången
analogibildning. Denna förklaring synes vara sannolikare. En tredje
utväg vore att låta vakti vara framgånget ur *vakpi och förklara raispi
som onöjaktig beteckning för relsti: Några fall finnas verkligen, der
J> brukas som t efter tonlöst ljud, t. ex. sfin L. 1122 (W. 55),
hvilken inskrift ock eger pt. rispu, hefinfasf (A. sg. m.) D. 8vo 35,
iff>i L. 1582 (T. 16). Möjligt är, att en sådan beteckning föreligger
äfven här, det låter sig hvarken bevisa eller vederlägga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
