Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 11: 4 OM FOLKNAMNEN GÖTAR OCH GÖTER. 9
verbet giuta» skulle egt betydelsen »skapa», kan visserligen
fno. Gautr öfversättas med »skapare», ehuru i denna
bemärkelse ett fno. *gjotr snarare hade varit att vänta; jfr
t. ex. fno. bjoör qui offert, brjotr qui frangit, hljotr
poti-tor, hrjoör vastator, njotr possessor, rjoör qui rubefacit,
þjotr ventus (qs. stridens) o. s. v. Men om sålunda Gautr
»skapare» blefve ett passande binamn till guden Oden, skulle
det tydligen just på grund af denna sin betydelse vara
otänkbart såsom folknamn: Götar, fno. Gautar, skulle ju
betyda »skaparne.» Det synes nästan, som om Säve icke
tagit denna andra sida af saken i betraktande. Den torde
likväl ensam vara af tillräcklig vigt för att kullstörta
hans tolkning. Visserligen ansågo åtskilliga forngermanska
folk, att deras namn härledde sig från mer eller mindre
mytiska höfdingar eller stamfäder, men det torde dock vara
otvifvelaktigt, att den historiska utvecklingen varit den
motsatta, d. v. s. att folknamnet är prius, konungs- eller
heros-namnet posterius och framkonstrueradt ur det förra.
Jag anser det vara på dessa grunder ådagalagdt, att Säves
tolkning af namnen Götar och Goter är att bestämdt
förkasta.
6. Ett alldeles nytt tydningsförslag, som dock endast
afser Gautr såsom Odens namn, har Sveinbjörn Egilsson
framkastat: »Gautr m. nomen Odinis (puto, Sermones
se-rens, sermocinator, a gauta) (se Lexicon poeticum antiquœ
linguœ septentrionalis. Hafniæ. 1860. p. 226). Såväl ur
formens som betydelsens synpunkt är det mindre att
anmärka mot detta, än mot det föregående. Att Oden skulle
fått ett tillnamn Gautr, hvilket betecknat honom såsom
»Sermones serens, sermocinator», vore ju ingalunda
otänkbart. Äfven såsom benämning på människor i allmänhet,
möjligen till och med på ett särskildt folk, kunde
»sermo-cinatores» försvaras; jfr t. ex. det slaviska uttrycket för
tysk, fsl. nêrnici egentl, »stum», d. v. s. som icke kan tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
