Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 23
helig doft (v. 81 se hálga stenc). Landet kallas en
’gräs-vang’ (grœsiuçng), såsom ju ock paradiset i den gotiska
bibelöfversättningen kallas väggs; samma ord vangr möter
i namn på gudaboningar uti den nordiska mythologien.
Det är intressant att observera, huru slättlandet
såsom landskapsideal är ännu mer bestämdt antaget
uti den^från latinet utgående literaturen än uti den
originela. Åtminstone på ett ställe i den norröna
gudadiktningen1 kommer fjället till heder; det är uti den sublima
skildring, som den gamla sierskan utkastar af den vid
den stora verldsförnyelsen återuppståndna jorden. Den
blida, odlade bygden kommer dock äfven till sin rätt.
Valan ser jorden uppstiga ur hafvet, fagert grön. Der
1 Att Voluspá tillkommit på det sätt som E. H. Meyer vill bevisa
i sitt arbete synes mig föga sannolikt. Se Detters träffande recension
i Arkiv för nordisk Filologi VII. För att belysa Meyers method
vill jag anföra ett par af hans kommenterande anmärkningar, som
just röra det i texten behandlade stället. Han säger (Voluspá s. 216),
att den landskapsbild, som här ofvan omtalas, blifvit frammanad af
ett ställe i Jesajas (43: 20), der omedelbart på utsagan »ecce ego
facio nova et nunc orientur» följer »ponam in deserto viam et in
invio flumina, glorificabit me bestia agri, dracones et struthiones».
Meyer anser emellertid med rätta, att det ej är så lätt att
omgestalta strutsar till en örn. För att verkställa denna metamorfos har
Vçluspás förf. anlitat andra gamla profeters hjelp. Han har hos
Ezechiel och Job fått veta, att örnen flyger öfver vattnen och vistas
på höga klippor. Man frågar sig ovilkorligen, hvarför strutsarne
behöft tillgripas. Såsom källa till Vçluspás utsaga, att jorden stiger
upp ur hafvet, anför Meyer (s. 215) Uppenbarelsebokens 21: 1 »et
mare jam non est». I ena fallet omnämnes hafvet såsom existerande,
i det andra säges det, att det ej mera finnes till. S. 233 antyder
författaren, att den omständigheten, att Vçluspá ej omtalar solen vid
skildringen af förnyelsens verld, beror på inflytande från apokalypsen,
som säger, att de saliges stad ej behöfver solens sken (och att solen
således icke finnes i härlighetslandet). Hade Vçluspá nämnt solen,
eller icke nämnt hafvet, E. H. Meyer hade i hvilket fall som helst
kunnat få fram samma resultat — påverkan af den kristna urkunden.
Alla vägar leda till Rom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
