Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 16: 4 FORNNORSK-ISLÄNDSK LITTERATUR I SVERIGE. 23&
god fraktur nedskrifven text från förra hälften af
1200-talet med de få abbreviaturer, som höra till regeln
i uppteckningarna från denna tid. Men trots detta är
Bureus’ afskrift den otillförlitligaste och slarfvigaste man
gärna kan få tag uti. Verelius har på handskriftens första
försättsblad anmärkt, att »Skalldvijsorna äro myckit
oriktiga, och böra allesammans serdeles afskrifvas med sina
hendingar och skalldrijm». Likaledes klandrar han, att
ett svarabhakti-£ införts i ändelsen för n. sg. m. Enligt
»gambla språk etz egenskap» bör exempelvis skrifvas
»konungr, maldiarfr, vitr, spekingr, huilket med fult [!]
ljud utföres sålunda, konungur, maldiarfur, vitur, spekingur,
men aldrigh således konunger, maldiarfer, viter, spekinger».
Därtill har afskrifvaren »allestädes confunderat det ordet
þerri och þvi, utaf hvilket det förra är fœminini generis,
och det senare neutrius».
Utom dessa af Verelius påpekade konstanta fel, till
hvilka för öfrigt kunna läggas sådana som d för ö och
th eller blott t för þ, har jag vid en undersökning af
prologens första 20 rader räknat ej mindre än 22
felaktiga upplösningar af förekommande abbreviaturer, 23
ordentliga slarffel och 11 godtyckliga ändringar af
originalets text, en summa alltså af 56, hvilket nära nog gör
trenne fel på hvarje rad. Och en liknande undersökning
längre fram i handskriften har ej gifvit stöd åt den
förmodan, att Bureus under fortgången af sitt arbete skulle
bättre hafva satt sig in i sin uppgift.
Men om också Bureus sålunda befinnes alldeles
omöjlig som textutgifvare, så är han icke dess mindre ganska
god som öfversättare. Det är, såsom man kan förstå,
tämligen gifvet, att han understundom fastnar på en och annan
glossa eller svårare vändning, men han har dock vanligen
i dylika fall anat det riktiga sammanhanget och ger
därför en tydning, som i sak åtminstone öfverensstämmer
med originalets mening. Visserligen kommer han därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
