Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - IX. De första kyrkorna i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 SUNE LINDQVIST. ATS 2 2: 1
på tvenne skilda vägar arkeologiskt belagt samma skillnad
mellan Rekarne och återstoden av Södermanland, som i
det första kapitlet påpekats under yngre medeltiden
framskymta i litterära dokument rörande peterspenningen och
kyrkotionden.1
Genom dessa och nedan framdragna iakttagelser hade
jag också vunnit den bestämda övertygelsen, att bakom
legenden om den helige Eskil — med den anspråksfulla
titeln biskop i Sverige Nordanskog — låg bl. a. det
faktum, att det lilla Rekarne, med Ekilstuna som centrum,
redan under 1000-talet bildat en kristen bygd med
relativt välordnad kyrklig organisation, innan jag genom
professor O. Almgren fick underrättelse om docenten Sven
Tunbergs intressanta, av mina studier oberoende
undersökningar av ett italienskt dokument, som visar, att
Eskilstuna år 1120 var biskopssäte. Till skildringen av detta
återkommer jag i denna avhandlings sista kapitel.
Det kan därefter knappast råda tvivel om, att ej i
Rekarne omkring Eskilstuna redan under 1000-talet bildats
ett stift ined sockenindelning, som än i dag i huvudsak
består. Och detta innan ännu den kyrkliga organisationen
av landskapets återstående delar vunnit fasta former. En
antydan därom ligger måhända också i det förhållandet,
att Rekarnesocknarna, särskilt de å slätten, ha så
obetydlig- areal eller kyrkorna så nära varandra. Detta
erinrar om sockenindelningen i Västergötland, men
kon-trasterar exempelvis skarpt mot förhållandena i den
bördiga Vingåkersbygden.
1 Ett nytt litterärt dokument, antydande Rekarnestiftets forna
tillvaro, kan möjligen ses i ett i Strängnäs domkapitels arkiv befintligt
aktstycke från 1613, som uppräknar »medh Imadh skääll, som känn
bewijsas, att Wäster Rekarna, Glantzhammar, Norebergh, Lillekyrkia,
Gothlunda, Tumbo, Torpa och Oija haffua legatt under Stregnes stillt».
Denna akt är avtryckt av H. Lundström i Kyrkohistorisk Årsskrift
1911, sid. 140 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
