Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
GEORGE STEPHENS.
14
minnesgärçL Det synes derföre soln om Vamuth var den
ende sonen (kanhända det enda barnet) — och han var
fallen! Konungen är barnlös, snart skall landet vara
kronlöst, ingen bröstarfving, endast utsigter till blodiga
ätt-tvister om hvem skall följa Varin. Men Varin och
hans närmaste veta — hvad som var obekant för folket —
att Vamuths drottning hade födt honom en son, kanhända
efter hans fall! Denne gosse är nu farfaderns stolthet.
Om allt går väl,, skall han fortsätta Varins och Vamuths
verk. Hred-Gbtarnes sol skall icke sjunka! — Och
härifrån, i min tanke, uppkommer hela denna notisens
jubilerande karakter, det två gånger upprepade Hurr ah:
uilin is £at. Detta, annars så smaklöst, blir nu ett af de
vackraste känsloutbrott som jag kan minnas på någon
grafsten i något land. Vamuth är hädankallad. Jag är
gammal och svag. Men Vamuths unge arfving -skall * en
gång föra Hr ed-Got ames banér ännu längre än vi, och
färga Hred-rners vågor i våra fienders blod!
D. Hvad fadern säger om sig sjelf.
I>at sakum tualfta:
huar histR sikunaR
it, uit-uoki ön,
kunukaR tuaiR;
tikir [= tikir] sua f>o likia.
Þat sakum þritaunta:
huariR tuaiR tikiR [= tigir] kunukaR
satint siulunt i
fiakura uintur,
at fiakurum nabnum,
burniR fiakurum bruþrum:
ualkaR fim, raþulfs^suniR;
hraiþulfaR fim, rukulfs^suniR;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
