Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyfödda Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mer blek, mer kall än förr, i graf omätligt stor,
Den arma Lazarus för andra gången bor.
Hvar är då Frälsaren, som grifterne upplåter.»
Om dessa verser, sköna genom deras högtidliga
sorg, hafva kunnat upprepas under mängdens bifallsrop,
huru skulle man då kunna tro, att Sanningen ännu har
nog mycken magt öfver menniskohjertat för att kunna
vinna sådana segrar, som de, hvilka, under det första
seklet, gåfvo en ny rigtning åt verlden?
Låtom oss först uppmärksamt betrakta den
sorgligaste, om ej vanligaste, andliga företeelse, som våF tid
erbjuder oss.
Den feberaktiga törst efter njutning, som jäser inom
vår samtid och dess uppenbara dyrkan af materien har
gjort vårt sekel till ett misströstans tidehvarf. Hvar och en,
som ej, utan blygsel, kan nedstiga till dess ståndpunkt,
ej utan motvilja kan bära dess färgor, och ej utan sjelf-
förebråelse rätta sig efter dess fordringar, hvar och en,
som lyssnar till de himmelska röster, som hviska i
dju-pet af hans hjerta, och vördar dess religiösa behof,
utsätter sig för att, förr eller sednare, försjunka i en
skadlig isolering, som bortnöter själens friska krafter och
Uft-dergräfver dess förmågor. En sådan menniska öfvergår
så småningom från retlighet till afsmak, från afsmak till
trötthet vid lifvet, och derifrfin till en förderflig
liknöjdhet, och gifver snart vika för saknaden att ej hafva följt
den väg som mängden vandrar, att ej hafva kunnat
emot-taga verlden sådan som den erbjöd sig åt honom, och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
