Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans andra Dag, eller Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
något spår, med hopen, i hvars vågor vi snart försvinna.
Vår tillvaro synes, för deras blickar, som den ej bedröf-
var, endast vara ett föremål utan sanning. Vanan att
dömma och handla med blicken rigtad på andra, låter
så småningom hela verldens omdöme intaga vår egen själs
ställe* Uppriktigheten inför oss sjelfva lemnar rum åt ett
lögnens tillstånd, af hvilket man allt mera förlorar
medvetandet, och som rätt val kan sluta med att synas
naturligt. På detta sätt blifva alla den moraliska tillvarons
vilkor förfalskade. Det är förgäfves, som vi bedyra att
detta ej är förhållandet. De allvarliga hjertan, hvilka se
att vi äro blotta skuggor, gå oss förbi med en suck:
man slutar med att ej det ringaste fråga efter vårt
omdöme. Med vårt sedliga värde förlora vi vår menskliga
värdighet, och vi dömma oss sjelfva till en fruktlös sträfvan.
I stället för det förtroende, som vi kunde åtnjuta se vi
oss räknade för ingenting. De förbindelser vi knutit, den
rigtning de gifvit åt vårt lif, göra oss till slafvar af
tyranniska omständigheter, hvilka synas oss nästan ound-
-vikliga. Och ju mera vi spjerna mot udden af en nödr
vändighet, hvilken vi sjelfva skapat, ju fastare tilldragas
de band, som hålla oss fängslade. Se der till hvilken >
vanmagt allmänna meningens kreatur kan förnedra detla
menskliga lif, som Evangelium borde ikläda en gudomlig
dygd.
Slafveriet under allmänna meningen låter liknöjdheten
för allting, det vill säga den moraliska döden, intränga i
alla tillvarons förhållanden, i de lif, som kunde • vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
