Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Fackföreningarnas värde består, framhåller Sorel
vidare här, framför allt i att vara en skola för
tränandet av arbetarklassens kapacitet men ock i att vara
en kraftig kamporganisation.
Skriften utövade, så liten den var till sitt
omfång, ett icke ringa inflytande på den franska
arbetarklassens syndikalistiska tänkesätt. Dess
historiska betydelse ligger, menar man, i dess egenskap
att vara det första resonnerande uttrycket för några
av de för syndikalismen utmärkande åsikterna.
Men det är givetvis en överdrift att, som man på
mindre sakkunniga håll gjort, påstå den ha varit
grundläggande för syndikalismen i dess moderna
revolutionära mening, ja, att syndikalismen
rentav daterar sig från dess utgivande. — Sorels tio
år senare sknft om våldet som en huvudfaktor i
arbetarklassens frigörelse är ett filosofiskt värk
som ställer de största fordringar på läsarens
uppmärksamhet och även förkunskaper, så att någon
agitationsskrift är densamma alldeles icke.
Det proletariska våldet förändrar, säger Sorel
här, konflikternas utseende under den nya
synvinkel de skärskådas, ty det förnekar den av
bour-geoisin organiserade makten och uppställer som
sin fordran undertryckandet av staten såsom dess
kärna. Det finns under sådana förhållanden, menar
han, ingen anledning att resonnera om människans
oförytterliga rättigheter. Det är ock skälet varför
våra parlamentssocialister, vilka äro barn av
bour-geoisin och vilka ingenting veta om det som
sträcker sig utom statens ideologi, känna sig
förbryllade, när de komma i beröring med det
proletariska våldet. De ha svårt att kunna tillämpa det
på de allmänna frågor som av dem vanligen
upptas till diskuission och së med fasa rörelser som
skulle kunna gå ut på att ruinera de institutioner,
varav de leva. Man får icke förvånas, menar So-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
