Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Slöjd- och handarbetets betydelse vid uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Barn älska raskhet, skyndsamhet och omvexling. _ Man
ser derföre fem-, sexåringar i början lifligt intressera sig för
boken; men då de finna, att bokarbetet icke löper åstad med
den skynrlsamhet, som de med sina lifliga sinnen önska,
och de under åratal ej märka något för dem begripligt re-
sultat, och enformigheten i arbete gjort sitt till att nedsätta
den nyvaknade lusten, så inträffar, att barnet redan vid tio,
tolf år finner skolan och dess arbeten tråkiga. Detta inträffar,
som bekant är, nästan med alla barn vid den åldern, och det
är ej att undra på; ty den lilla lust och håg de hade, då de
vid fem, sex år började att läsa, denna lust har enformigheten
och långsamheten haft mer än god tid att under en fem, sex
år förqväfva och döda. Började man senare, kunde man läsa
raskare, och detta är naturenligt. Resultaten blefve förr syn-
liga för barnet, och deraf alstrades mera lust från barnens sida.
Genom sysslandet med handarbeten blir barnet mera vet-
girigt, mera ordentligt, mera tacksamt för boklig undervisning,
får ett mera allmänt intresse för lifvet och för hemmet, hvilket
i synnerhet för våra gossar icke allenast är ytterst nyttigt utan
ock nödvändigt. Det blir derigenom mera vaket, mera upp-
märksamt, lefver i allmänhet ett mera klokt och begrundande
lif, hvarigenom naturligtvis en inre angenäm känsla af tillfreds-
ställelse uppkommer. Barnet får ett för dess sinne lämpligt
ämne till nyttiga och lärorika samtal.
Äfven i ett annat hänseende, i afseende på läraren, är
handarbetens öfvande med barn förträffligt: det närmar läraren
och barnen mera till hvarandrä. Läraren kan icke, äfven om
han så ville, undgå att ständigt komma i den lifiigaste person-
liga beröring merl barnet. Det behöfver ständigt hjelp och råd.
An ett, än ett annat förekommer, som fordrar hans personliga
ingripande, hans vänliga eller allvarliga ord, hans uppmuntran-
de blick. Och hvar och en, som kärleksfullt sysslat med barn,
vet, huru stort värde barnet sätter på denna personliga beröring.
En vänlig blick, ett vänligt ord är oftast en långt kraftigare
sporre till det goda än de längsta förmaningar. Läraren kan
icke under handarbetet sluta sig inom sig sjelf, han har ingen
för sig ensamt afsedd plats, ingen kateder, livarifråu han, från
barnets synpunkt sedt och kanske äfven ofta från sin egen,
majestätiskt blickar ned på barnet. Nej, han måste mera än
läsläraren låta sin rent menskliga natur taga ut sin rätt; det
höga, det inom sig slutna måste gifva vika för det öppna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
