Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Slöjd- och handarbetets betydelse vid uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
sysslat hela dagen med sin bok och på aftonen har en ledig
stund och icke vet, livad han, som man säger, skall »göra al
sig», utan sitter och hänger och ser misslynt ut, huru ofta få
vi då icke af hans mor eller far höra samma recept som förut:
boken, »men, kära gosse, har du icke dina böcker att syssla
med!» Alltjemt boken, ilen boken är tyvärr ofta en dålig
tröstare, en dålig hjelpare. Och livad händer, när ynglingen,
till slut utledsen på både bok och hem beger sig ut på för-
ströelse? Men är felet ynglingens? Är icke felet vårt, vi för-
äldrar, som icke tidigt under barnaåren lärt barnet 0111-
vexling mellan andligt och kroppsligt arbete, lärt det att efter
själsarbete följer kroppsarbete som en naturenlig och helsosam
omvexling, lärt det någon kroppsligt ansträngande sysselsätt-
ning, som lifvar sinnet, stärker helsan och krafterna, förjagar
ledsnaden och derigenom kraftigt bidrager att minska frestel-
serna till det onda. Låtom oss tänka oss ett barn, som från
tidigaste år fått vänja sig vid en nyttig kroppslig verksamhet,
och sedermera under uppväxtåren fortsatt sina studier och
handaslöjder, så bedrifna att ynglingen icke blott lärde sig en
nyttig handaslöjd, utan äfven lärde sig att älska den samma.
Låtom oss sedermera antaga, att tillfälle bereddes honom att
efter skolstudiernas slut, som ung man, på lediga stunder få
syssla vid sin svarfstol, hyfvelbänk eller dylikt. Månne det
vore förmätet att antaga, att denna kunskap i och kärlek till
handarbetet mången gång, ja, mer än mången gång skulle under
så väl ynglingaåren som under hans första mannaålders dagar
vara honom en mägtig bevarare för frestelse till ondt. Låtom
oss fullfölja bilden. Han blir köpman, embetsman eller militär.
Han blir gift. Kärleken till hans handaslöjd, underhållen under
årens lopp genom dess utöfvande på lediga stunder, skulle
följa honom till hans nya hem, nu mera ännu kärare genom
det ständiga sällskapet med en älskad hustru. Under muntert
glam skulle båda, hvar i sin stad, på lediga stunder syssla med
sina slöjder, hustrun med nålen, mannen vid svarfstolen eller
träsnidarbänken, eller hvarför icke både man och hustru vid
träsnidarbänken? Jag undrar, om icke vi redan skymta den
husliga trefnådens och fridens englar sväfva öfver detta hem,
då mannen, trött af sitt arbete på kontoret eller tjensterummet,
som tidsfördrif tillgriper icke våra vanliga, mer eller mindre
onyttiga förströelser utan, i sin hustrus sällskap, sin från barn-
domens och ungdomens dagar kärblifna sysselsättning! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
