Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Valfrihet i afseende på de allmänna läroverkens läsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
ofta fördelar, lärjungar af alla åldrar och anlag kunna sam-
tidigt draga livar sin af alla andra ostörda fördel af dessa sys-
selsättningar. Men just dessa arbetetens individuella egenskaper
göra dem, utom öfriga förträffliga egenskaper, lämpliga såsom
fyllnadsämnen.
De fördelar, som jag tänker mig skulle härflyta af en så-
dan organisation af valfriheten, omfatta både barnen sjelfva,
deras föräldrar, skolan och hennes lärare samt fäderneslandet.
Jag skall här under dessa fyra grupper i korthet uppräkna
dem.
Hos barnen erhåller personligheten sin rätt; individualitet
och anlag, kortligen, barnet sjelft och icke skolsystemet utgör
grunden till barnets uppfostran. I stället för att utgå från
abstrakta principer, hvilka bearbeta lärjungarne liksom en kom-
pakt massa, så att hvart och ett barn särskildt deri blott ingår
som en jemförelsevis oväsentlig del, utgår denna uppfostran
från barnets egen natur och anlag, bibehåller städse barnet så-
som objekt för hela sin verksamhet och stannar vid det fullt
utvecklade barnet såsom sitt slutmål. Den ytterst effektiva
verkan af en sådan uppfostran behöfver ej här påpekas, liksom
den stora fördelen af att lärjungen, som finner sig sjelf vara
medelpunkten för uppfostran och sina anlag beaktade och un-
derstödde, genom sin egen individuella ifver och vaknande sjelf-
verksarnhet kommer att gå läraren till mötes och i sin mån
bidraga till ett lyckligt resultat. Ynglingen får derjemte syn
på lifvet utanför- skolan, lär sig värdera äfven annat arbete än
lookens, erhåller på samma gång bokligt vetande och praktisk
utbildning, blifver redan från tidigare år ej blott en tärande
utan en närande medlem i samhället. Yi klaga ju ofta öfver
bristande kontinuitet emellan fädernas och barnens blifvan-
de sysselsättningar i lifvet och draga derur många min-
dre goda konklusioner. Genom ämnesvalfrihet behöfver icke
köpmannen, handtverkaren, näringsidkaren fullständigt, såsom
nu är fallet, skiljas från sin son, som då kan dela sin tid
mellan skolan och faderns verksamhet. Och en gång uppvuxen
står den unge mannen icke främmande för det verkliga lifvet,
om hvilket han med nuvarande uppfostringsmetoder ofta har
de falskaste föreställningar, när han egentligen borde vara upp-
fostrad för att kunna med större lätthet taga itu med det sam-
ma. På detta sätt undgår skolan åtminstone skulden härför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
