Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om ärftlig sinnessjukdom och äktenskapslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Sv: Läkaresällskapets förhandlingar 18/10 1910.
vecklingen af en ömmare ingifvelse. — Med afseende på sinnes-
sjukdom och alkoholism är situationen en annan, därest likartade-
föreskrifter med dem som nu gälla epilepsi i lagen upptagas.
Sinnessjuk, som önskar gifta sig och därifrån icke vill låta
sig hindras, och för hvilken fara förefinnes, att han eller
hon med fästekvinna eller fästman aflar barn, bör som vådlig
för sig eller andra interneras å anstalt. I många fäll kunna
slika eventualiteter icke förekommas, men där de kunna hindras
synes mig denna åtgärd, hvilken ju redan nu i allmän praxis
måste anses rättfärdigad, böra i lagen stödas. Är den förut
sinnessjuka från anstalt utskrifven, och tvifvel förefinnes
rörande hans psykiska hälsotillstånd, hör enligt en analog
form med den, i hvilken nu med epileptici förfares, K. Med:st.
först höras, innan äktenskap tillätes. Den af professor Petrén
föreslagna föreskriften om friskbetyg som äktenskapsvillkor i
de fall, där vederbörande vårdats å hospital, kan jag icke
biträda, den synes mig mindre nödvändig och torde gifva
åt hospitalsvården en särställning, ägnad att öka rädslan
för densamma hos allmänheten.
Hvad slutligen förfaringssättet gent emot alkoholismus
chronicus angår, så är det att hoppas, att en i en snar
framtid genomförd lagstiftning, som tillåter tvångsinternering
af alkoholister, kan tillåta åtgärder mot dessa, fullt öfverens-
stämmande med dem, som föreslagits för de sinnessjuka.
Pör närvarande saknas ju anknytningsmöjligheter till en
dylik lag.
Att alla dessa på eventuella lagbestämmelser grundade
åtgärder endast i de mest påfallande och otvetydiga fallen
skola komma att tillgripas, förefaller mig tydligt nog. All-
mänhetens blick för psykiska abnormiteter är ingalunda så
öppen och kritisk, att några andra än de mest påfallande
komma att mötas med ett veto under åboropande af lag-
stadgadt hinder. Det tillkommer gifvetvis den praktise-
rande läkaren att hålla sina ögon öppna och göra hvad
han kan. Äfven i de fall, där lagen ej kan åberopas, bör
han göra sitt inflytande och sina goda skäl gällande.
På denna väg kan man ju i det stora ’hela hoppas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
