Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - A. Förberedande undersökningar med afseende å det varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
är att fatta såsom ett »detta», som kan vara för sig sjelf,
och påstår, att den är endast en beskaffenhet hos det särskilda
tinget1). Den är vidare det allmänna*i förhållande fill de
särskilda tingen, hvilka åter skiljas åt genom materien. »Det hela
är en viss art i dessa bestämda kött- och bendelar: Kallias
och Sokrates. Och åtskilda äro dessa genom materien, ty
denna är en annan, men det samma äro de i anseende till
formen; ty arten är obestämbar (ΰτοαον)»2). Således äro
formen och väsensbegreppet, hvilka här äro identiska, det
allmänna i forhållande till de särskilda tingen. »Principium
individuationis* deremot är materien. Under sådana
förhållanden eger denna en större betydelse än den, som fornt
vidkändes densamma. Tv substansen betecknar ett visst
bestämdt »detta»3), hvarför materien tyckes vara grunden
till det egentligt substantiella. Dermed har Aristoteles
förklarat sig för det andra alternativet, som framställes i den
törsta aporien, nemligen for det materiellas väsendtlighet.
Enligt den foregående framställningen skulle formen och
begreppet vara den första substansen4). Nu synes det enskilda
materiella tinget vara den första substansen. Aporin, som
innehöll ett sväfvande mellan idealism och realism, begrepp
och materia står således ännu olöst. Båda alternativen ega
bestämda grunder för sig.
Dermed sammanhänger den brist på lösning, som finnes
äfven med afseende å den andra hufvudaporin — deu, som
uttrycker ett sväfvande mellan det allmänna och det
enskilda. Det visar sig, såsom förut är framstäldt, att formen
eller begreppet betecknar något allmänt. Det är icke
alldeles strict, om Hertling5) framställer skilnaden mellan de
’) Met. VII, 8 § 11.
J) § 18. Om betydelsen af odelbara arter se Zeller sid. 212
not 5.
’) VII, 12. § 6. 4) VII, 7 § 10. ·) Sid. 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
