Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - A. Förberedande undersökningar med afseende å det varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
det oväsendtliga. De torra tillhöra dialektikern (med
dialektikern förstås här tydligen den, som har till uppgift att i
allmänhet bilda begrepp och derigenom principer för
vetenskaperna; se Top. I, 2 och Heyder, Die A7ergleichung der
Aristotelischen und Hegelschen Dialektik s. 348), de senare
fysikern, hvilket exemplifieras genom olika sätt att definiera
ett psykiskt fenomen, vreden’). Den torre uttrycker dess
inre väsen, den senare dess fysiska material. Derför kan
ock Aristoteles säga, att storheten och begreppet storhet och
vatten och begreppet vatten ej äro desamma, men att
understundom begreppet och dess föremål äro det samma
(nemligen der detta är väsendtligt och ej tillfälligt eller
mate-rielt)-). Köttet, som är föremålet för begreppsuppfattning
i begreppet kött, innehåller mer än de väsendtliga bestäm»
ningar, som äro innefattade i begreppet kött, nemligen
derjemte allt det vexlande och tillfälliga, som är innehållet deri.
Deremot innehåller cirkeln såsom sådan, med bortseende
derifrån, att det är en cirkel med ett visst bestämdt
material såsom en ritad cirkel, en kopparcirkel o. s. v., intet
annat än det i begreppet cirkel gifna. — Den andra vägen,
på hvilken Aristoteles finner något väsendtligt i verlden, är
den, enligt hvilken foretages en undersökning af de mom
en-ter, som ingå i uppkomsten. För att ett blifvande skall
vara möjligt, måste något konstant gifvas, ty eljest skulle
blifvandet gå i det oändliga och upphäfva sig sjelf, såsom
redan Plato visat. Det konstanta är då väsendet och
nämnes af Aristoteles ren form. Men formen måste
sammanfalla med sitt begrepp, ty begreppet var enligt den
foregående undersökningen väsendet. — Nu uppstår den
svårigheten, att begreppet eller formen endast är i de sinliga tin-
’) De An. I, I. 403, a.
’) De An. III, 4. 429, b, 10; jmfr Trendelenburg De An. s. 388
följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
