Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - B. Aristoteles teleologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Eller ock: det allmänna är verkligt, ty det är icke det rent
allmänna, utan har alltid sinlig bestämdhet. Det allmänna
är genom att i sig upptaga det särskilda. Ser man åter
på den andra sidan af svårigheten, som förnekar det
materiellas verklighet på grund af dess tillfällighet och
okän-barhet, svarar Aristoteles derpå, att det icke är fullkomligt
tillfälligt och ofattbart, utan är nödvändigt och kännbart
genom att vara det, hvari det allmänna och nödvändiga
närmare bestämmes. Aristoteles löser således svårigheten
genom att upphäfva artskilnaden mellan form och materia,
det allmänna och det enskilda. Formen och det allmänna
äro verkliga, derigenom att den förra icke är ren form, det
senare icke rent allmänt. Det materiella och enskilda är
känbart, ty det är icke ren materia, icke rent af ett
enskildt. Men detta försök till lösning af aporien har med
sig stora svårigheter: Om det icke finnes något rent
allmänt, finnes icke heller något nödvändigt, något, som är i
och genom sig sjelft. Men huru kan då något öfverhufvud
vara? Som bekant fordrade Aristoteles ett allmänt och
nödvändigt af samma skäl som Plato, nemligen emedan rörelse
vore omöjlig, om icke det funnes något oförgängligt och
orördt1). Men hvad är här det orörda? Det allmänna kan
det ej vara, ty det kan högst sägas vara relative orördt, ej
absolute orördt, ty det kau icke vara utan det tillfälliga och
vexlande, llüvia qü. Dock har härmed vunnits ett
resultat, som är af vigt for den rätta uppfattningen af
Aristoteles. Genom att framställa materien såsom endast till
graden skild från formen blef Aristoteles filosofi en teleologi.
Det behöfdes intet tredje, som förmedlade mellan dem båda,
ty den senare var den förras ändamål och derför ock dess
väsen. Plato, för hvilken fysiken eller naturfilosofin endast
var en lämplig och förnuftig »lek»3}, och all utsago om
na-’) Met. III, 4. § 5. ’) Tim. 59, C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
