Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - B. Aristoteles teleologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kroppens inbördes förhållande blifvit undersökt. Det
liar visat sig, att kroppen från en sida har själen eller
vä-sensbegreppet till sitt ändamål, och att den senare
sjelfverk-saint bestämmer sig i det särskilda, men att å andra sidan
«leuna bestämdhet är tillfällig och för själen yttre — har
sin grund i kroppen. Det lägre har till ändamål det högre,
men detta är icke verkligt utan det lägre och tillfälliga.
Det högre nödvändiga fordrar något tillfälligt, for hvilket
det är ändamål. Aristoteles framhåller derför, att det finnes
två sidor i naturen: ändamålsenlighet och
naturnödvändighet1). ingendera af dessa får förbises. Stundom kan samma
sak behandlas från båda synpunkterna t. ex. menniskan har
mycket tätt hår dels på grund af en naturnödvändighet
dels for att det må skydda henne2).
Det är nu skäl att med det vunna resultatet för ögonen
undersöka, huruvida Aristoteles kan sägas ha löst de båda
hufvudaporier, som han uppstält för sig nemligen de, som
röra förhållandet mellan form och materia, det allmänna och
det särskilda. Formen eller väsensbegreppet eller det
allmänna kunde ej enligt dessa aporier vara det verkliga, ty
det finnes endast såsom en bestämning hos det materiella.
Men ej heller detta senare, ty då vore verkligheten okänbar.
Har Aristoteles undgått denna svårighet genom den teleologi,
som han enligt det föregående uppstält? Om man
undersöker det första ledet i aporin, som framställer svårigheter
mot formens och det allmännas verklighet, svarar
Aristoteles härpå, att det materiella ting, i hvilket det allmänna är
verkligt, har hvarje bestämdhet genom det allmänna.
Kroppen är allt, hvad den är, genom själen. Således är det
allmänna verkligt, ty det enskilda tinget är genom det allmänna.
’) Part. An. I, 1. 639, b, 21.
2) Part. An. II, 14. 658, b, 2; jmfr för öfrigt Zeller p. a. s. sid.
331 ff. och 487 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
