Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
är den icke mot formen motsatt’). Att nu materien i vissa
hänseenden kommer att vara till arten skild från formen,
beror, såsom ofvan har blifvit visadt, derpå, att formen icke
är ren, utan sjelf är tillfällig, men det väsendtliga och
ursprungliga förhållandet är gradskilnad — formen är det
verkliga, materien det möjliga. — Samma resultat framgår ur
Aristoteles kunskapsteori. Det heter De An. III, 6, 430,
b, 20: »Punkten och hvarje delning och det så odelbara
tydliggöres såsom privationen, och samma förhållande rader
med afseende å det andra, t. ex. huru man känner det onda
eller det svarta, ty genom det motsatta känner man det.
Men det bör till möjligheten vara det, som känner,
förnuftet, och finnas i det. Men om det mot något icke fiuues
någon motsats2), känner detta sjelft sig sjelft och är
aktualitet och för sig sjelft». Hvad iunebär och betyder detta?
Punkten och sådant som det svarta och onda kännas endast
såsom privation, d. v. s. det kännes icke genom sig sjelft,
utan endast genom det, hvars privation det är, dess
motsats. »Privationens väsen är den motsatta substansen
såsom helsa sjukdomens»3). Detta innebär tydligen ett sådant
förhållande mellan motsatta, att det ena af dem är allt,
hvad det är, genom sin motsats4). Det är således icke en
koordination af motsatta begrepp, utan en subordination af
det ena — det priverade — under det andra — det
motsatta. Endast så är det möjligt, att »samma vetande finnes
om motsatt»5). Men det bör till möjligheten vara det, som
’) p. a. s. 190, b, 34.
2) ει fté τινι μη εστίν εναντίον των εναντίων. De båda sista
orden äro enligt Zeller s. 578 n. 2 att stryka.
’) Met. VII, 7, § 11.
’) Jmfr Trendelenburg, Geschichte der Kateg. s. 108 och De
An. s. 418.
5) Met. XI, 3 § 10. »Enär det tillhör en och samma vetenskap
att betrakta det motsatta, men hvart och ett af dem säges enl.
privation» o. β. v.; jmfr Met. IV, 2, § 13 och III, 2, § 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
