Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
känner, och finnas i det», heter det vidare. Genom detta
är utsagdt, att det priverade är till möjligheten förnuftet
sjelft. Förnuftet går sålunda icke genom kunskapen om det
priverade utom sig sjelft, utan går endast från det högre,
det verkliga, till det lägre, det möjliga »Men», säger
Aristoteles vidare, »om det mot något icke finnes något
motsatt, käuner detta (som icke har någon motsats) sjelft
sig sjelft». Om vi uppstiga så långt, att vi komma till
det, som icke har någon motsats d. v. s. icke är i
något hänseende priveradt — tf hvad som är priveradt har
alltid en motsats, nemligen det, som det är beröfvadt
—, är detta förnuftet in actu. Härmed må jemföras ett
parallelställe i Met.’), der det tydligt utsäges, att mot
förnuftet finnes intet motsatt. Förnuftet och det högre i
allmänhet är således motsatt mot det lägre, men detta icke
mot det förra, ty det har intet annat innehåll än detta. —
Således framgår såsom resultat ur Aristoteles logik,
onto-logi och kunskapsteori detta förhållande mellan motsatta
begrepp, att det högre är realgrunden till det lägre, som
sålunda endast är en privation af det högre. — Om vi nu
återvända till den förut uppstälda frågan om förhållandet
mellan det första rörande eller det absoluta förnuftet och det
första rörda, stå i enlighet dermed dessa i forhållande af
motsats endast så till vida, att det senare är en privation
af det förra. Derför kallas det rörda ock sjelft förnuft.
»Förnuftet röres af det tänkbara». Dess väsende är det
absoluta förnuftet, af hvilket det sjelft är en privation.
Om nu detta står fast, att det rörda är en förnuftig, om
ock ej fullkomlig verklighet, är det tydligt, att dess
verksamhet är sjelfverksamhet, så att det icke röres af något yttre,
utan röres endast genom att tänka och derför begära
’) »För de andra är det nödvändigt, att det finnes nÅgot mot’
satt mot visheten och det värdefullaste vetandet, men för oss icke, ty
icke finnes det någon motsats mot det första». XII, 10 § 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
