Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - α. Det gudomliga förnuftet - β. Det menskliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
opersonlighet och objektivitet framträder särskildt deruti, att
det icke är menniskan, hvars ändamål det är i första rummet,
utan stjernorna. Denna himmelska verld, som af
Aristoteles jemföres med de platonska idéerna’), är en rent
objektiv verld och eger sin verklighet oberoende af allt
menskligt tänkande; ja, stjernorna sägas vara »mycket gudomligare
till sin natur än menniskan»2). Med denna det högsta
väsendets objektivitet sammanhänger den realistiska
uppfattning, som framträder deruti, att gudomligheten säges från
verldens omkrets sätta henne i rörelse:l), och att verlden
säges beröras af det första rörande4). Således kan man
säga, att I metafysiken en objektiv idealism är den teoretiska
förutsättningen för Aristoteles etik. Nu återstår att
undersöka samma förutsättningar i hans psykologi och särskildt
hans kunskapsteori. Dervid kommer att undersökas,
huruvida han bragt den specielt kunskapsteoretiska aporin,
nemligen den om förhållandet mellan det allmänna och det
särskilda, till sin lösning.
fi. Det menskliga förnuftet.
Såsom förut har blifvit framstäldt, har varseblifningen
till innehåll det allmänna i det särskilda. Men detta gifver
icke kunskap, för så vidt icke varseblifningen utgår öfver
det särskilda tillfälliga och skiljer ut det allmänna och
konstanta från det enskilda och vexlande. Huru en sådan
verksamhet, som är höjd öfver innehållet, är möjlig,
förklarar Aristoteles så, att »det varseblifnas verksamhet är den
samma som varseblifningens, ehuru icke »vara’t» är det
samma»3); d. v. s. varseblifningen gifver en sjelfständig verk-
’) Met. IX, 8. § 38; XII, 8 i början.
2) Eth. Nic. VI, 7. 1141, a, 34.
3) De Cælo, I, 9. 279, a, 16.
’) Gen. et corr. I, 6. 323, a, 20.
®) De An. III, 2. 425, b, 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
