Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
osjelfviska motiv och verka tor ett visst ändamål utom
handlandet sjelft »såsom magt och ära eller lycksaligheten för
sig sjelf och andra»1), af hvilka för politikern tydligen det
senare är det förnämsta2). I betraktandet deremot har man
ingen hänsyn till andra menniskor, är verksam endast för
sin egen skull.
Men ej nog, att det egna jaget såsom tänkande är den
högsta principen för lycksalighet, det är ock enligt
Aristoteles den enda. Detta framträder deri, att han fattar
sedligheten endast såsom ett medel för nående af visheten3)
och den praktiska insigten såsom tjenande densamma liksom
läkekonsten helsan 4). Detta står i sjelfva verket i den
största öfverensstämmelse med hans öfriga läror. Det har förut
blifvit visadt, att det sedliga handlandet ej är ren
sjelfverksamhet och rent sjelfandamål, emedan det alltid har ett
annat ändamål jemte handlandet att förverkliga såsom andras
lycksalighet o. s. v. Genom att uttrycka, att det endast är
ett medel för visheten — den fulla sjelfverksamheten—,
har Aristoteles betecknat, att det goda i det sedliga
handlandet ligger icke deri, att det förverkligar ett yttre
ändamål, och att denna sida hos detsamma endast är ett medel
för sjelfverksamheten, det sekundära i förhållande till
densamma såsom det primära. Men det är ingalunda den sidan
hos det sedliga handlandet, att det är sjelfverksamhet, som
blifvit nedsatt, ty visheten är ju den högsta
sjelfverksamheten, utan det har tvärtom blifvit utsagdt, att all
verksamhet för ett annat ändamål än handlandet sjelft, är endast ett
’) X, 7. 1177, b, 12. 2) I, 13. 1102, a, 7; II, 1. 1103, b, 3.
·) IX, 4. 1166, a, 16; X, 7. 1177, b, 4 ff. Statens ändamål är
att gifva lugn, på det att medborgarne må kunna egna sig åt
filosofien (Pol. VI, 14 och 15). Annu tydligare framträder denna sida iden
aristoteliska etiken i Eudemi bearbetning af densamma, enligt
hvilken något vore godt, i den mån det förde till betraktelse af
gudomligheten, Eth. Eud. VII, 15. 1249, a, 21.
4) Nic. Eth. VI, 13. 1145, a, 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
