Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
sjelfbestämdhet, utan är alltid förenad med passivitet, hvilket
förhållande vi jemfört med det, som råder i varseblifningen)
som är på samma gång passiv och sjelfverksam. — Så är ock
i det goda naturanlaget rigtningen på den rätta midten icke
en rigtuing på det sedligt sköna d. v. s. på ändamålet i sig
sjelft (hvilken finnes endast i den etiska dygden), utan
endast en rigtniug på den rätta midten på grund af en
naturdrift. — Så är slutligen i vanan vid dygdiga handlingar det
ändamålsenliga verkandet icke ett verkande för det sedligt
skönas skull, hvilket finnes endast i den sedliga
verksamheten, utan tillfälligt och grundadt på befallning af statens lag.
Sedan förutsättningarna för den etiska dygden blifvit
undersökta, återstår att uppvisa dylika för insigten, hvilken,
såsom ofvan framstälts, är dygden hos το λογιστιχόν, d. v. s.
der. själsdel, som har att befalla öfver begäret liksom fadern
öfver barnet. Aristoteles nämner uttryckligen endast en
färdighet såsom insigtens förutsättning, nemligen skarpsinne
όεινότψ’). Det består i en »färdighet att förverkliga det, som
har afseende på det antagna ändamålet och uppnå detsamma»’-),
d. v. s. att uppfinna de rätta medlen för ändamålets
förverkligande. Men detta kallas af Aristoteles
öfverläggning3), hvarför vi kunna i allmänhet bestämma skarpsinnet
såsom en färdighet att öfverlägga. För att derför
skarpsinnets karakter skall blifva tydlig, ha vi att undersöka
närmare Aristoteles lära om öfverläggningen. Denna består
i en undersökning, ανάλνσις och ζήτησις, af de medel, som
’) Eth. Nic. VI, 13 i början. Det säges bär, att ϋίΐνότης står i
samma förhållande till φρόνηοΐ! 9om den naturliga dygden till den
egentligt etiska, rj χνρία αρετή, d. v. s är dess förutsättning, oi ol*
äviv, jmfr c. 12 1144, a, 29.
J) 1144, a, 23.
3) III, 3. 1112, a, 30. »Vi rådslå med afseende på det. som
beror på oss och det praktiska» samt (b, 12) »med afseende på det,
som hör till ändamålet.»
Hägentrüm: Aristoteles etiska grundtankar. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
