Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ονργία’). Dessa båda stå tydligen i samma förhållande till
hvarandra som den etiska dygden och insigten. Aristoteles
nämner om förutsättningarna på detta område mera i
förbigående, men så, att man förstår, att han äfven här antagit
tillvaron af en ändamålsenlighet, fast missrigtad såväl i
teoretiskt som praktiskt hänseende. Det är redan uppvisadt, att
affekterna och gerningarne, vare sig de äro onda eller goda, på
något sätt äro frivilliga, nemligen så till vida, att principen
är i oss2). Om de sålunda äro onda, äro vi sjelfva rigtade
på ett dåligt ändamål. Men utom frivillighet fordras för
ondskan ett dåligt naturanlag, hvarigenom ändamålet från
början är snedvridet och origtigt3). Slutligen erfordras vana
vid onda gerningar med vilja att göra det orätta4).
Förutsättningarna för ondska gå sålunda parallelt med dem för
etisk dygd. För illistigheten, den teoretiska sidan af
ondskan, uppställer Aristoteles samma teoretiska förutsättning
som för insigten, nemligen άεινόιης, som då naturligtvis får
tänkas såsom skicklighet att uppställa ett ondt lifsändamål
och derefter bedöma sina handlingar.
Om nu förutsättningarna för »ondska» och »illistighet»
gå parallelt med dem för »etisk dygd» och »insigt» och i
båda fallen bestå i färdigheter att handla ändamålsenligt,
ehuru i olika rigtningar, är det tydligt, att de måste ega en
gemensam rot i själen, nemligen vissa sidor af själen, som
kunna bestämmas på motsatta sätt, dels rigtigt till att bilda
förutsättningar för »etisk dygd» och »insigt», dels origtigt till
’) VI, 12. 1114, a, 27.
J) Detta utföres med afseende på de onda affekterna och
gerningarne III, 5.
3) III, δ. 1114, b, 13. »Hos båda, den onde och den gode,
förefinnes ändamålet på samma sätt af naturen eller på något annat sätt»;
VII, 8. 1161, a, 16. Dygden bevarar, men brottsligheten förderfvar
principen (ändamålet). Onda naturanlag bestå sålunda deri, att man
af naturen menar orätt med afseende å principen.
4) III, 5. 1114, a, 4 och 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
