Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
se det allmänna i detta; den senare, emedan eljest
jemförelsen mellan en sådan varseblifning och eu
varseblif-ning af det yttersta i öfverläggningen, skulle vara
intetsägande. Emellertid synes det icke vara omöjligt att
förena dem med hvarandra. Om nemligen öfversattes: Vi
varseblifva, att detta särskilda, som har den allmänna
egenskapen att vara en figur med minsta möjliga sidoantal,
är eu triangel, ligger deri uttryckt det, som båda
tolkningarna velat framhäfva. Λ ena sidan ligger uttryckt, att den
varseblifning, hvarom här är fråga, är en χοινή αϊσΰησις,
som har till innehåll ett särskildt, å andra sidan, att i
densamma en allmän egenskap genom intuition urskiljes. Om
denna tolkning är den rigtiga, har således den här
ifrågavarande varseblifningen tvenne egenheter, nemligen att vara
en varseblifning, som ej är gifven genom ett särskildt sinne,
utan genom den varseblifvande själen såsom sådan, och att
innebära en intuitiv uppfattning af något allmänt. Men
dessa båda egendomligheter voro just de, som enligt den
föregående framställningen utmärkte den varseblifning, som
har till innehåll »det yttersta» i öfverläggningen. Denna var
nemligen å ena sidan en uppfattning af ett särskildt tänkt i
förhållande till mig såsom handlande, d. v. s. en
varseblifning, i hvilken bortses från tillfälliga omständigheter och
uppmärksamheten rigtas endast på det varseblifnas praktiska
värde, sålunda i viss mening eu xoivi) αϊσίϊησις, å andra sidan
cn uppfattning af, hvilket handlande som är rigtigt enligt
en allmän regel. Dermed har rigtigheten af flen gjorda
beskrifningen af den senare varseblifningen bekräftat sig, och
vi kunna nu fastställa, att Aristoteles här åsyftat att
framställa den praktiska »varseblifningen» af det rätta i det
särskilda fallet såsom afslutande öfverläggningen efter en
allmän grundsats. Äfvenså står fast, att den varseblifning,
om hvilken här afhandlas, icke är någon annan än den 1143,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
