Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
utsätter förståndets deterniination begärets »rigtighet»; om
begäret är origtigt och stridande mot grundsatsen, kan denna
icke determinera detsamma. Denna begärets frihet i
beslutet emot grundsatsen förfäktas af Aristoteles med stor
skärpa. »Då ändamålet är föremål för viljande, men medlen
till ändamålet för öfverläggning och beslut, torde
gernin-garna, som ha afseende å dessa, vara enligt beslut och
frivilliga.» Allt vårt görande och låtande, för såvidt det
grundar sig på öfverläggning, beror på vår fria vilja1). Äfven
om lifsändamålet skulle vara faststäldt för oss genom
naturen, »göra vi dock det öfriga med frihet», d. v. s. det som
grundar sig på beslut att förverkliga ändamålet i särskilda
fall2).
Vi måste göra oss något närmare reda för karakteren
af denna frihet. Tydligen är det icke fråga om en frihet
att välja mellan det goda och onda såsom principer3), utan
endast om en’frihet att fasthålla vid den en gång faststälda
grundsatsen, den må vara god eller ond, då ju beslutet
alltid går på medlen till ändamålet, aldrig på ändamålet sjelft.
Aristoteles utgår dervid derifrån, att i själen finnes något,
som är motsatt mot grundsatsen, nemligen det lägre begäret,
η έπιίϊνμία*), som kan hindra determinationen enligt
densamma genom att förvrida sinnet för det rätta i det
särskilda fallet3). Då uppstår en strid, i hvilken än
grundsatsen än begäret segrar6). J förra fallet fasthåller men-
’) III, 5 i början. ’) 1114, b, 16.
s) Såsom Heman p. a. s. sid. 76 f. påstår.
’) I, 13. 1102, b. 16; VII, 3. 1147, a, 33; b, 11; De An. III.
10. 433, b, 5.
») Se ofvan sid. 140 f.
c) De An. III, 1 1. 434, a, 12. νιχά (ή ό’ριξιί) & ενίοτε xal χι t et
την βούληοιν οτε tV εχείνη ταντην, ώαπερ σφαίρα, η ορίξιί την ορεξιν,
οταν άχρααϊα γίνηται, φίσει δε αεί η ανυι άρχιχιυτερα χαι χινεί, ώστε
τριΐί φοράι ηάη χινεϊσΰαι. Olika tolkningar af detta ställe se Tren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
