Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre styrka, hvilken började Heidelbergs blokering. Snart ändrade
konungen likväl sitt beslut, att i Franken qvarlemna Horn, samt gaf
i stället Ståthållaren, Öfv. Truehsess, befälet derstädes med instruktion
att väl besätta de fasta orterna oeh att tillsammans med Nürnbergarne
blokera Dorchheim, men framfor allt att anställa värfningar i stor
skala (426); icke mindre än 21,400 man beräknades skola
uppbringas i Eranken (427); huru illa Truehsess motsvarade konungens
förtroende, synes af 448. Vid samma tid framkastade konungen äfven
den plauen, att bilda en ny armé -vid Saale af de nyvärfvade
trupperna i Banérs gamla qvarter, öfverlefvorna af Hamiltons afdelning
samt den Brandenburgska kontingenten; denna armé borde ställas
under Hamiltons befäl, såsom General, med Boethius till Gen.:Major,
samt var ämnad att användas mot Schlesien (424 i slutet); Boethius
fick verkligen befälet öfver de nyvärfvade (432), men Hamilton
användes snart på annat ställe.
Straxt efter konungens afmarsch från Maintz nalkades från södra
Elsass den kejs. General-Commissarien Ossa Pfaltz på venstra
Rhen-stranden med 5000 man öfver Weissenburg; Pfaltzgrefve Christiap drog
sig då enligt undfångna ordres något tillbaka; men konungen ogillade
denna rörelse, emedan Ossa då kunde förena sig med Spaniorerna i
Nederländerna, samt befallde Oxenstjerna att låta Pfaltzgrefven
tin-dandrifva fienden (422-), hvilket äfven skedde. I öfverensstämmelse
med konungens befallning satte sig Oxenstjerna derefter i förbindelse
med Landtgrefven af Hessen, underrättade honom att han emottagit
befälet vid Rhen (719), samt rådde honom retirera till Maintz, om
Pappenheim vore för öfverlägsen (725). Enligt konungens ordres (417)
tillsattes vid denna tid en general-proviantmästare för hela armén
(729). Snart derpå började Spaniorerne att samla sig i Luxemburg
och Trier samt nalkas Mosel. Oxenstjerna beslöt att försigtigt vika
undan bakom Rhen och det befästade lägret vid Maintz, samt
utgaf i öfverensstämmelse härmed ordres till Rhengrefven, Pfaltzgrefven
och Hertig Bernhard (728, 731, 732, 733, 734, 736-och 741). Mest
fraktade Rikskansleren att Pappenheim äfven skulle närma sig; han
skref derföre till Landtgrefven, det han hoppades ensamt kunna reda sig
mot Spaniorerne, men att den sednare, om Pappenheim gick söderut,
äfven borde följa efter samt öfver Hanau komma till undsättning;
qvarstannade deremot Pappenheim vid Weser skulle Landtgrefven söka
förening mèd Tott och Hertigen af Lüneburg (738); i samma anda
skref han äfven till Tott (739). Spaniorerne gingo emedlertid (i
början af April) 10 à 12,000 man starke öfver Rhen, men drogo sedan
utan att kunna göra Svenskarne något afbräck långsamt förbi Maintz
mot södra Pfaltz, samt lade sig slutligen framför Speier; Oxen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
