Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I /
— XLIV —
stjerna sammandrog dà större delen af sin styrka vid Maintz (746),
samt afmarscherade derifrån söderut for att undsätta staden: innan han
hann fram, hade likväl kommendanten, Öfv. Hornegk, utan ringaste
nöd uppgifvit staden, hvarföre Oxenstjerna med oförrättadt ärende måste
återvända till Maintz (751). Härefter qvarlågo Spaniorerne i flera
veckor kring Speyer utan att företaga något. Konungen, som ännu
icke hade kännedom om Spaniorernas ankomst, underlät emedlertid
ej att fortfarande lemna föreskrifter för alla fall, som kunde inträffa;
helst såg han om Rikskansleren förmådde göra sig så stark, att han
med trenne afdelningar kunde föra kriget, nemligen en som låg stilla
vid Maintz, en som belägrade Heidelberg och en sora gick Rhenfloden
utföre mot Cölln, med hvilken sednare äfven Landtgrefven borde
samverka (433). När han sedermera fick veta, att Spaniorerna började
röra sig, ansåg han Oxenstjerna temligen jemnstark med dem, samt
uppmanade honom att ej gå tillväga för passivt, utan möta fienden i
öppna fältet; kunde icke Pfaltzgrefven och Hertig Bernhard förlikas, .
hvaröfver Oxenstjerna klagade, borde han sända en af dem till
konungen (434). Slutligen befalldes han att väl förskansa sig vid Maintz,
att ej utgå med små afdelningar, som lätt kunde lida nederlag, utan
med hela sin Styrka, att ej bekymra sig för. mycket om Pappenheims
ankomst, emedan Landtgrefven då skulle understödja honom, att ej
lägga in för starka garnisoner i småorterna m. m., samt slutligen att
låta Drottningen komma till Ulm, der hon vore säkrare, än i
Frank-furth (437). Sist uppmanades han att vid Mannheim eller Speier
slå en brygga öfver Rhen, för att lättare kunna undsätta de på
venstra stranden intagna orterne, om de af Spaniorerna skulle belägras (439).
Om förhållandena i Neder-Sachsen lemnar arkivet fullständigare
’ upplysningar, än hvad fallet är med de andra krigstheatrarne. Efter
Wismars eröfring (d. 12 Jan.) rycjcte Tott med den Neder-Sachsiska
armén långsamt öfver Elben; han borde nu egentligen hafva begifvit
sig till Wesern och förenat sig med Landtgrefven, under hvars befäl
han stod (se 401), men han qvarstannade i stället på eget bevåg i
Brehmen, för att understödja Erkebiskopen och eröfra landets fasta
■orter; härtill ansåg han sig hafva så mycket större skäl, som
Danskarne stämplade efter att bemägtiga sig nämnde orter och isynnerhet
Stade, äfvensom konungen i början synes hafva gillat hans förfarande
(722). I ett memorial från Kitzingen för Salvius, der denne förord-’
nådes till kommissarie vid Neder-Sachsiska hären, anbefalldes han vaka
deröfver, att, armén ej måtte våga någon batalj utan i främsta rummet
konserveras; att bereda qvarter i Oldenburg och Ostfriesland för de
10,000 man Engelska och Skottska trupper, som Hamilton ånyo
erbjudit sig värfva; att på allt sätt förstärka de förhandenvarande trup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
