Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armeniernas fruktansvärda läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformprojekt kommo under arbete — men, medan
underhandlingarna drogo ut ett par år, sattes åter blodbad i
gång, värst av alla och som kronan på verket,
slutligen i själva Konstantinopel i aug. 1896,
då armenierna där under ett par dagar slaktades ner,
så att liken lågo i tusental på gatorna.
I allt hade under dessa två, tre år omkring
100,000 män, kvinnor och barn av armenisk
nationalitet förgåtts — och för ögonblicket kunde
åderlåtningen kanske anses tillräcklig... Alltid voro ju nu
armenierna försvagade för en tid framåt — och
Abdul-Hamid, som förstod att det kanske eljest kunde
gå till allvarlig brytning med de tre stormakterna
Frankrike, Ryssland och England, lät nu lugn
återinträda.
Vilken roll spelade under tiden stormakten
Tyskland?
Man frågar sig det och har rätt att fråga sig det,
då Tyskland nu började allt mer träda i förgrunden
som kulturstat; men man får inget avgörande svar.
Faktum är, att just ungefär under de åren var det
som Tyskland och Turkiet började närma sig
varandra. Det franska inflytandet, som av tradition och
sedan sekler tillbaka, varit förhärskande hos Höga
Porten, försvagades alltmer. Den tyska handeln sökte
sig väg mot Orienten — liksom f. ö. åt alla andra håll,
vilket naturligtvis var dess fulla rätt, och den
uppmuntrades här av den turkiska staten, som gav
tyskarna allehanda koncessioner.
Ett allvarligt hinder fanns dock för tyskarnes
expansionsbegär åt detta håll — och det var just
armenierna, det gamla och solida köpmannafolket, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
