Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Organismernas succesiva uppträdande - Om släktskapen mellan utdöda arter sinsemellan och med de nu levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
satser, överensstämma med vår teori om en härstamning.
Då ämnet är något invecklat, måste jag bedja läsaren ännu
en gång se på det i 4: e kapitlet givna schemat. Vi antaga,
att de numrerade kursivt tryckta bokstäverna föreställa släkten
och de från dem utstrålande punkterade linjerna de till dessa
hörande arterna. De tre levande släktena a14, q14, p1 må
bilda en liten familj; b1 och f11 en närbesläktad eller en
underfamilj och o11, e14, m4 en tredje familj. Dessa tre
familjer tillsammans med de många från stamformerna A
utgångna utdöda släktena bilda en ordning. Enligt den
fortgående divergensens princip måste varje form i allmänhet
avvika så mycket mera från sin ursprungsform, ju nyare den
är. Därigenom förklaras även den regeln, att de äldsta fossila
formerna avvika mest från de nu levande. Dock få vi icke
tro, att divergensen är en nödvändig företeelse. Därför är
det också mycket väl möjligt, att en art med endast ringa
modifikationer kunnat fortbestå och alltjämt bibehålla samma
allmänna karaktärer. En sådan art betecknas i schemat
med F14,
Alla från A härstammande former bilda enligt vårt
antagande tillsammans en ordning. Denna ordning har genom
formers fortgående utslocknande och genom karaktärens
divergens delats i allt flera familjer och underfamiljer, om
vilka det antages, att några under tidigare perioder gått under,
medan andra leva kvar ännu.
Schemat visar oss vidare, att om ett antal av de redan
tidigare utslocknade till samma serie hörande formerna skulle
påträffas, så skulle de tre familjerna på den översta linjen
synas mindre skarpt skilda från varandra.
I naturen bli fallen mycket mera invecklade än i vårt
schema. Ty grupperna bliva mycket talrikare, deras
varaktighet bör hava varit av utomordentligt olika längd och
förändringarna böra hava erbjudit mångfaldiga gradationer. Då
vi endast hava den sista delen av den geologiska historien
och denna t. o. m. i mycket ofullständigt tillstånd, så hava
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
