Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Rekapitulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKAPITULATION
resta svårigheterna och invändningarna. Nu vilja vi vända
oss till de speciella fakta och slutsatser, som tala till förmån
för vår teori.
Enligt den åsikten, att arterna endast äro starkt
utpräglade och beståndande varieteter, och att varje art har existerat
såsom varietet, förklaras, varför ingen gränslinje kan
uppdragas mellan arter, som man vanligen betraktar såsom
produkter av lika så många skapelseakter och varieteter, som
man låter gälla för bildningar av sekundära lagar. Enligt
denna åsikt kan man vidare förstå, varför på en trakt, där
många arter av ett släkte ha uppkommit och nu trivas, dessa
arter ännu framvisa många varieteter. Ty där artfabrikation
har bedrivits, där torde vi såsom allmän regel ha att vänta
att ännu finna den i verksamhet. Detta är också fallet för
den händelse, att varieteter äro begynnande arter. Dessutom
bibehålla även arter av de stora släkten, som lämna flertalet
varieteter eller begynnande arter, i viss grad karaktären av
varieteter. De skilja sig nämligen i mindre grad från varandra
än arter, tillhörande små släkten.
Då varje art strävar att föröka sitt antal i det oändliga
och då de modifierade avkomlingarna av varje art förökas så
mycket raskare, ju mera olikartade deras levnadssätt och
organisation är, så måste i det naturliga urvalet en beständig
strävan finnas att bibehålla de mest divergerande
avkomlingarna. Därför komma under loppet av sådana gradvisa
förändringar de mindre olikheterna att stegras till större,
för släktets arter karakteristiska olikheter. Nya och
förbättrade varieteter komma oundvikligen att ersätta de äldre
mindre fullkomnade och intermediära avarterna, och
härigenom bliva arterna till största delen till skarpt begränsade
och väl skilda objekt. Härskande arter av de större
grupperna inom varje klass sträva att åter alstra nya och härskande
former, så att varje stor grupp är böjd för att bliva ännu större
och mera divergerande i sina egenskaper.
Då det naturliga urvalet endast verkar genom att hopa
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
