Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Rekapitulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
Den gradvisa utbredningen av härskande former med långsam
modifikation av deras avkomma har till följd, att
organismerna efter långa tidsintervaller visa sig så, som hade de
samtidigt förändrats på hela jordytan. Det faktum, att varje
formations fossilrester stå mellan fossilen i de ovanför och
under liggande formationerna, förklaras enkelt genom deras
mellanställning i descendensserien.
Om man beträffande den geografiska utbredningen
medgiver, att under loppet av långa perioder starka vandringar
från den ena världsdelen till den andra ägt rum, så förklaras
de flesta ledande fakta beträffande utbredningen genom
teorien om en descendens med fortgående förändring. Man
kan inse, varför det finnes en så påfallande parallellism mellan
organismernas utbredning i rummet och deras geologiska
följd i tiden. Ty i båda fallen äro organismerna hoplänkade
med varandra med den vanliga fortplantningens band och
medlen för förändringen ha varit desamma. Vi förstå den
fulla betydelsen av det underbara faktum, att i samma
kontinenter de flesta invånarna av varje stor klass
uppenbarligen äro besläktade, ty de äro vanligen avkomlingar av
samma stamfäder och första kolonister. Enligt denna princip
om tidigare vandringar förstår man med hjälp av istiden
identiteten mellan några få växter i de mest avlägsna
bergstrakter och i den norra och södra tempererade zonen, liksom
den nära släktskapen mellan några havsorganismer under de
norra och södra tempererade breddgraderna, ehuru de äro
skilda genom hela det tropiska havet.
Enligt detta antagande av skedda vandringar med
medföljande förändring förklaras, varför oceaniska öar endast
bebos av få arter, varför dessutom många av dessa äro
egendomliga eller endemiska. Vi se tydligt, varför arter av
sådana djurgrupper, som icke kunna överskrida stora
havsvidder, icke bebo några oceaniska öar och varför nya och
egendomliga flädermusarter, djur som kunna överskrida
oceanen, så ofta förekomma på långt från fastlandet belägna
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
