Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 9. Jag kommer av ett brusand’ hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA c; KOMMER AV ETT BRUSANö’ HAV
IX.
Jag kommer av ett brusand’ hav.
En dag i februari satte Anders Petter på sig
kyrkerocken och sade åt Lina att göra i ordning
och följa med neråt byn. Själv hade han ärende
till prostgården, och hon kunde väl stanna hos
Hanna i Mellangärden under tiden.
Lina lydde men såg snett och misstänksamt på
honom: vad skulle han hos prosten, tro?
När Anders Petter äntligen beslutat att gå till
prosten med sina bekymmer betraktade han detta
snarast som en svaghet. Ty redan innan han gick
var han så tämligen på det klara med hur han borde
handla i den kvistiga sak han hade att besluta i.
När han gick till prosten i alla fall, så var det för
att det var nästan över hans krafter att handla efter
sitt samvete. Han ville ha antingen stöd och delat
ansvar eller också bli befriad. Han tänkte på far
sin, den gamle Daniel Andersson, beryktad för sin
konst att böta både folk och djur. Han skulle
inte grunnat, tänkte han. Far, han plåstrade inte
och blödig var han inte heller. Han brände, och
han skar, och han bröt opp illa läkta benbrott, för
rent och rakt ska det vara, sa far alltid. Men jag
måtte va utå sämre verke det slår inte fel. För jag
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
