Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 10. Skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILJOVÄGEN
— Nä, svarade gumman, de tror jag visst inte.
Snabbastava, hon sa också ijåns, att där blir fäll
inga barn i det huset. Men nu blev gubben arg.
— Du prata och prata, muttrade han. Du ska
si, det blir en pojk, och den ska då heta Adam.
Han kommer nog å rykta Frånse väl, när han blir
stor nog till det, tillade han med en förnöjd grimas.
Men gumman utvecklade alla skäl varför det inte
skulle bli nåt barn alls, men om det ble, så ble det
en flicka, och ble det en pojk, så skulle han säkert
inte heta Adam utan Bartel eller Ejnar eller nåt
annat fint.
Gamlefar var i en morsk sinnesstämning. I dag
kände han sig kry och långtifrån döden, han
begrep inte själv, hur han kunde vara så dum som
till att megi att Anders Petter fick nämna hans
sjukdom för prosten. Han ville honom ingenting.
Prosten trädde in och hälsade, gubben nickade
med huvet, och gumman neg. Med butter uppsyn
satte hon fram en stol till sängen, gick så ut, men
lämnade dörren på glänt. Hannas uppförande hade
gjort henne misstänksam. Måntro hon ville ha
gubben till att bekänna? Men det skulle de då bli
två om, prosten och hon.
— Vill han gi me nattvarden? frågade gubben
genast.
Prosten förklarade, att den saken finge de vänta
med, tills de talats vid först om ett och annat.
Nattvarden var endast för botfärdiga hjärtan.
Men den sluge gamle förde genast in talet på
prästens rätt att vägra nattvarden, vilken rätt han
12. — Wägner, Åsa-Hanna
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
