Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAVNINGEN
Johan August rynkade ögonbrynen — och jag hörde
utav Tilda, att gumman ville ha till sig bå präst och
doktor och kommunalordförande, för att komma
rejält ut ur detta livet. Och doktor och präst, det
hämta di och si så grymt mycke medusin, men
kom-munalordförarn tyckte di var onödigt, det kunde bli
skrivet ändå, det som skulle. Men när pastorn kom,
då låg hon liksom och sov och öppna varken ögon
eller mun på hela tiden, hur di läste och sjungde.
— A käre tider, så besynligt, sade gummorna och
samtidigt nego alla på engång: det ringde
prästringning. Pastorn och fröken Lena kommo
vandrande upp mot kyrkogrinden under allas hälsningar.
— Fröken har blett så hörk i sommar, så hon
rår med att gå långa vägar, sade mor i Skrivaregårn.
Mer hann hon icke, nu började klockorna dåna,
sorgeföljet kom åkande i skritt. Gamla mor Katrina
var med och skulle förstås ha följt med till graven.
Men medan de sörjande höllo på att ordna sig, gled
hon obemärkt ut ur raden. Hon kände sig matt och
yr och stum i benen, och hade bara tanke på att
fortast möjligt komma in i sin bänk i kyrkan. Hon
kände, att hon inte tydde stå så länge. Stödjande
sig med handen, förflyttade hon sig mödosamt
utefter kyrkomuren och fram till porten. Den stora,
vitmenade kyrkan, vars enda prydnad var takets
höga resning, stod tom, enär alla ville se
begravningen. Den var vid och kal, den var stum och
sträng och ful men saknade icke höghet.
— Du skall nalkas din Gud direkt utan hjälp av
skurna och målade bilder, hade prosten Mossbäck
Wägner, Åsa-Hanna.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
