- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
6

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 BARNDOMSÅR PÅ HELGERUM

accord i den tonart man sedan ämnar spela.’ Och modern
kunde visst icke gifva henne någon bättre förklaring än
den hon sjelf gifvit i dessa ord.»

Musiken utgjorde ett viktigt inslag i Helgerumslivet.
Ibland i den enkla formen att frun i huset om höst- eller
vinteraftnarna spelade upp till dans och barnen hoppade
och svängde runt omkring henne i salongen. Var hon
någon enda gång borta på besök hos släktingar, så fick
husmamsellen så gott sig göra lät vikariera. »Christine
slamrar på fortepianot vid eldbrasan, och det valsas och
dansas — men det går trögt», skriver hennes man i ett
brev av io februari 1831.

Men när barnen växte upp, fick aftonunderhållningen
mer och mer en annan karaktär, för vilken »själen i vårt
hem», som Eric Leijonhufvud älskade att kalla sin hustru,
var oumbärlig. Hennes dotter har skildrat kvällsstunderna
i musiksalongen i ord, som genomskimras av
barndomsminnets hela tjusning. »Aldrig», säger hon, »tändes
skymnings-brasan eller det hemlighetsfulla takljuset i den höga
rotundan, som öfvergjöt väggarne med ett gallerverk af ljus
och skugga, utan att modern vid pianot lät de gamla
mästarne tolka själens djupa rörelser eller vid harpan
Schweit-zerbub’en eller kolargossen under susande ackompagnement
tälja i toner sin saga; eller ock sågs faderns sköna gestalt,
med fiolen på ett eget sätt hvilande mot bröstet, [låta]
Bellmans melodier springa fram under stråken, beledsagade
af harpans accorder.»

»Faderns sköna gestalt» dominerar i en annan minnesbild,
dikten om de båda ädlingarna, där idyllen vid
skymnings-brasan störes av fiskargubben Jan, som seglat in från sitt
skoglösa skär för att skaffa sig bränsle av nådig baronen.
Hustru och barn frysa i stugan. Baronen rusar upp, hugga
ned skogen vill han ej höra talas om, det blir en dramatisk
dialog, interfolierad av det frågande och bedjande
harpo-suset och utmynnande i rundhänt frikostighet mot Jan, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free