Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOMSÅR PÅ HELGERUM
7
ill köpa ved för att slippa stjäla. Den enes nedärvda
för-Iming är ställd i verkningsfull kontrast mot den andres
grovhuggna kraft, men ett drag ha de gemensamt:
omutlig heder, »ögon hvilka aldrig lärt att ljuga».
I )c känslor, med vilka den unga Sophie såg upp till sin
l.ir, återspeglas vackert i diktens idealisering. Hon var
.mim ett barn, då han en gång talade med henne om
ar-I idets ära och rikedomens vansklighet, men det samtalet
l¡jorde på henne ett intryck som hon aldrig glömde.
Sophie kunde från sin tidigaste barndom ej minnas
l.ulcrn i annan verksamhet än som husbonde på Helgerum.
öm militärtjänst hade han med överstelöjtnants avsked lämnat
•lamma år hon föddes, och han hade gjort det utan saknad.
»Iiommendera gevär på axel och marchera en parade —
■ II 20 årigt nöije, som jag sedan länge hunnit ledsna vid»,
heter det i ett av hans fästmansbrev. Tilltagande
gikt-känningar hade också bidragit till hans önskan att taga
.ivsked.
Fast han numera slapp lägerlivet på Malmen, hände det
dock alltför ofta, att Eric Leijonhufvud den vackra
sommar-lidcn måste tillbringa en månad eller mer hemifrån. Han
var tvungen att sköta sin gikt vid Söderköpings surbrunn,
Surn som han kort och gott kallar den. Där var stor societet,
gamla östgötabekanta, släkt och vänner och allt emellanåt
konserter eller andra tillfällen att höra god musik; och dä
Sophie var tio år, fick hon med mor och syster också komma
dit — kanske hennes första längre utflykt från hemmet.
I dessa skjutsfärdernas tider var en resa ett företag
som fordrade omsorgsfulla förberedelser, och Helgerums
avskilda läge och backiga vägar minskade ej svårigheterna.
I lade vårvintern lagt issvall över backarna och det till på
köpet varken bar eller brast över fjärdarna, så kunde
I lelgerumsborna känna sig så gott som isolerade och dag
Irän dag förgäves speja utåt vägen, då någon väntades
hem. Men på vinterföret kommo gäster, och det kalasades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
