Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
BARNDOMSÅR PÅ HELGERUM
vaxljus lyste i sal och salong, och dansmusik ljöd. Eller hela
familjen for på besök till De Maréarna på Ankarsrum, till
Hellinge, till Salshult och andra släkt- och granngårdar, där
föräldrarna hade goda vänner och den yngre generationens
jämnåriga gjorde bekantskap.
Allt efter som åren gingo, blevo dock för Sophies far
resorna allt mer affärsresor. Helgerums ägare fick ej vara
uteslutande lantbrukare. Ans forsar lockade till industriella
anläggningar, och bland dem var det i synnerhet
pappersbruket vid Gölpa, ej långt ovanom gården, som Eric
Leijon-hufvud lade sig vinn om. Ofta tillbragte han förmiddagarna
där, och då kunde det sommartiden hända, att familjen
mötte honom med utfärdsmiddag på Erics holme, en ö
i den till insjö vidgade ån ovan fallet, samma sjö där barnen
hade sitt badställe med sandstrand.
Trots det att baronen på Helgerum anställde en särskild
direktör för anläggningarna, för pappersbruk, bränneri,
garveri o. a., ville de dock icke bära sig efter beräkning,
utan penningbekymren ökades år från år.
Pappersförsälj-ningen går dåligt, brännvinet faller — det är hans
klagovisa från en Stockholmsresa våren 1834. På denna resa
hade han sällskap med sin granne kapten Per Hammarsköld,
ägare av Lindnäs gård på Misterhultslandet, som i söder
begränsar Helgerumsfjärden. De voro mycket goda vänner,
och kaptenen fick förmodligen ganska väl reda på sin
grannes affärsställning.
Ar 1836 låg Eric Leijonhufvud länge sjuk, och kanske
var denna sjukdom droppen, som rågade affärsbekymrens
mått. Dä han efter konvalescensen åter kunde börja styra
och ställa på Helgerum, var mycket försummat,
pappersbruket, som han gjort sig så stora förhoppningar om, gick
lamt. »Jag vill ej tänka på hvad min sjukdom kostat mig
— äfven på det hållet», utbrister han. Han såg sig ställd
inför den bittra nödvändigheten att sälja sin gård, och han
fann en köpare i kapten Hammarsköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
