Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
ARBETSLIV I STOCKHOLM.
Hösten 1848 blevo friherrinnan Leijonhufvud och hennes
döttrar stockholmsbor på nytt, men under mycket
förändrade förhållanden. Framtiden tedde sig för dem ganska
oviss.
Man måste abstrahera från mångfalden av nutida
möjligheter till kvinnlig självförsörjning för att söka förstå de
svårigheter, som mötte Sophie och hennes syster, då det
gällde att genomföra deras beslut att själva bidraga till sitt
uppehälle. »Detta var ett för den tiden ovanligt steg och
klandrades af mången», berättar Esselde. »Att vid iråkadt
obestånd arbeta för att fylla bristen var visserligen
ingenting nytt äfven för qvinnor af högre samhällsställning, men
man gjorde det i hemlighet med en känsla af blygsel lik
den som gifvit upphof ät uttrycket pauvres honteux.
Här deremot uppfattades saken från en hel annan sida.
Särskildt erinrade sig S. L—d faderns ord om arbetets ära
och grep så verket an med lif och lust och blef sä kanske
en bland de första som öppet bröt med den gamla fördomen.
Hennes skicklighet i musik och finare handarbete kom
nu väl till pass, och den dag hon med inkomsten af lektioner
och broderier kunde betala moderns hyra var en af de
lyckligaste i hennes lif.»
Pianolektioner och vitbroderier — det var en anspråkslös
början, och det kostade på, särskilt för den yngre systern,
när julbrådskan kom, ej som förr för egen räkning utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
