Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLIV I STOCKHOLM
23
Ii 11 undras beställningar. Men det friska ungdomsmodet
l\ ntf• upp i de små mörka rummen vid Klara västra
kyrko-där musik och högläsning hörde till aftonprogrammet
in Ii en syrpris med kaffebricka och saffransbröd arrangerades
llil.uul i skymningen. Någon gång kunde man till och med
I" ,!.i sig en operakväll, gå och höra Barberaren i sällskap
lin-il några goda vänner.
Släktingar och några den flydda tidens östgötagrannar
nlde ofta upp mor och döttrar, och en och annan ny
be-I mtskap räknades också snart som vän. Dit hörde framför
illl den muntra kusinen Gudmund Silverstolpe, diktaren
"i Ii sångaren, som med sin kvickhet och sitt sprudlande
Inimör spelade så stor roll i det dåtida Stockholmslivet.
Gudmund sjöng och grymtade allt hvad han förmådde
i"i att roa sällskapet, hvilket äfven lyckades ganska väl;
du har väl hört hans såkallade grisvisa, den är alldeles
\ pperligt rolig», skriver Sophies yngre syster en gång i
in.iis, då de varit tillsammans på en glad ungdomsbjudning,
Illl brodern i Göteborg.
Tvärt emot vad de tänkt sig, så förändrade som deras
luihållanden blivit, kommo de båda systrarna denna vinter
■ ill taga ganska livlig del i huvudstadens societetsliv. Deras
goda vän Beata Fock från Mem, nu gift med kammarherren
"i Ii kabinettssekreteraren Leijonhielm, var mycket angelägen
.ill locka dem med på baler och nöjen till omväxling med
.11 betet. Det var innocens och amarant, det var
mottagningar hos den norske excellensen Due, baler och supéer,
bl a. en stor tillställning på nyårsaftonen hos generalskan
lljiirnstjerna, som de gjort visit hos, därför att de bodde
I samma hus »öfver förstun». Hennes son kunde Amelie
■ nart räkna till sin stab av uppvaktande kavaljerer.
Friherrinnan, som själv knappast ville lämna sina rum,
II ur mycket hennes döttrar än sökte övertyga henne att det
11.1 längden ej gick an, kände en viss moderlig stolthet över
ili u roll de spelade. »Alla menniskor äro utomordentligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
