Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
ARBETSLIV I STOCKHOLM
artiga och uppmärksamma emot oss, vi äro till halfs litet
Lejon i vinter», skriver hon till äldste sonen. »Fruar öfver
mig både i år, rang, anseende i stora verlden och framför
alt i rikedom göra mig visiter, fast jag ingen gjort till
dem.. . Jag tror at systrarna äro omtyckta båda två. Amelie
har mera öfverflöd på danseurer på de brillantaste balerna,
Sophie är i mindre sociétéer sökt och omtalad för sin talent.»
Det var på musiken som Sophies mor byggde sina
förhoppningar för hennes framtid, och själv var hon stolt
över sin framgång som spellärarinna — hela tretton timmar
i veckan. Även sommaren ämnade hon ägna åt arbete, en
av hennes skånska kusiner hade bett Sophie komma ned
och ge hennes lilla dotter undervisning i musik och franska.
En hel sommar borta i främmande omgivning som
lärarinna — det var ett kraftprov som det gällde att med heder
bestå. »Jag började genast i morse tala om notes och
grammaires etc., så att vi utan all gêne skulle kunna komma
på ämnet om lectionerna», skriver den unga flickan på
midsommardagen, sedan hon kvällen förut kommit fram, så
ivrig var hon att visa att hon ämnade taga sin uppgift på
allvar. Och hon strävade med den tappert dag från dag,
fast lilla eleven var omusikalisk och hon ibland leddes
erbarmligt. »Här finnes i hela trakten ej en enda hvarken
rolig eller lustig menniska», utbrister hon en gång med
en suck av saknad efter det glada östgötalivet.
»Ricktigt trifvas d. v. s. vara mig fullkomligt lik, det
känner jag på mig att jag visst aldrig mer kommer att vara,
då jag ej är i eder älskade närhet», skriver Sophie denna
sommar till sin mor. »Det kan just smärta mig ibland att
jag tror Amelie är både lifligare, behagligare och
angenämare för andra, eller för främlingar, då ej jag är med (ehuru
jag Gud ske lof nog vet, huru hon sjelf ändå saknar mig,
den älskade ungen!) Men jag behöfver just veta de mina
omkring mig för att kunna vara jemt treflig och någon
gång rolig, det sednare händer mig nästan aldrig härnere.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
