Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ROSALIE ROOS
ehuru hon förutsåg vilka »vredgade ögonkast och hånande
smålöjen» hon därigenom utsatte sig för. Sophie stod ännu
litet tvekande inför så djärva fordringar. Tio år senare,
då förhållandet var omvänt, skriver Rosalie: »Då vi först
lärde känna hvarandra, lyssnade du med ett slags fruktande
misstro till mina åsigter i saken och om du än ej ogillade
dem, tyckte du dock att jag gick bra vida.»
Samtidigt med att Rosalie Roos invigde Sophie i
förtroendet om den ropande rösten, hade hon ännu ett
förtroende att ge: hon hade samtyckt att förena sina öden
med juris professorn vid Uppsala universitet Knut
Olive-cronas, en framstående och även utom Sveriges gränser
högt skattad rättslärd. För Sophie betydde denna nyhet,
att det nu var slut med det dagliga förtroliga umgängets
rika utbyte. Hur skulle det gå med denna vänskap, som
för henne givit ett nytt intresse åt lifvet?
Rosalie visade sig dock lika angelägen som Sophie att
i möjligaste mån underhålla vänskapsförbindelsen. Bästa
beviset var hennes önskan att Sophie i sällskap med henne
och hennes man skulle företaga den utländska resa, som
hon under längre tid avsatt medel till och hoppats på.
Ivrigt uppmanad av sin mor, som var angelägen att dottern
ej av hänsyn till henne skulle tveka att begagna sig av
ett så enastående tillfälle, antog också Sophie med
tacksamhet detta förslag.
Vid midsommartiden 1857, några veckor efter bröllopet,
mötte Sophie i Hamburg de nygifta och reste i deras
sällskap över Prag och Wien till Venedig och de
norditalienska sjöarna, vidare genom Schweiz till södra
Frankrike med en utflykt i Pyrenéerna och hem genom Tyskland
utefter Rhen. »Rosalie är mig nu som alltid en glädje att
vara tillsamman med», skriver hon, och båda njöto
intensivt av resan. Dagboksanteckningar och brev till modern
liksom sedermera skisser i Tidskrift för hemmet vittna
om de starka och livliga intryck hon mottog av natursce-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
